- Project Runeberg -  Brutna eder : en societetskvinnas roman / Andra delen /
152

(1898) [MARC] Author: Axel Kerfve With: Oscar Keen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. En morfinismens apostel

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

i,
— 152 —
uppmaningen. Och han kunde ju äfven göra det utan allt för
stor missräkning i hvad han åsyftade — här närmast att bli be-
kant med kreolskan — medan sammanträffandet med den ny-
blifna officersfrun helt visst och med hennes mans hjälp — den
för detta studentkamraten — skulle föra honom ännu säkrare
till den efterlängtade presentationen än den besynnerliga patien-
ten kunde göra det.
Det fanns något i denne läkareaspirants natur, som riktigt
piskade honom att tränga sig på folk, synnerligast sådana män-
niskor, af hvilka kan trodde sig kunna påräkna en eller annan
fördel. Och här hade han ju funnit ett sådant tillfälle af ovan-
ligt lockande natur. Blefve han nu äfven bekant med den trol-
ska sydländskan, sknlle han icke kunna skatta sig lyckligare.
Allt nog! Han kände, att han slagit in på rätt väg.
Ocli han gjorde i denna förhoppning sin mest chevalereska
bugning för de båda damerna, som dock icke längre tycktes
egna honom en tanke.
Knapt hade James lämnat hytten, förr än Vivi brast ut:
— Men, kära Jane! Förklara dock, hvarför och hur jag
lean träffa dig häri Vet du icke af, att Allan . . .
— Jo, jag vet, svarade Jane doft . . . Det var min me-
ning, att ... att osedd följa efter dem . . . Men . . .
— Således anar han icke . . . Kan det verkligen vara
möjligt, att han ej sett dig på resan? Eller har han kanske
icke velat se dig?
— Jag vet icke . . . Det sista antagandet kan ju vara
möjligt . . . Men jag tror ändå icke, att han i grund och bot-
ten kan vara ku grym . . .
— Grym? Du säger detta i så underlig ton, som om det
vore han, hvilken hade något att förebrå dif! . . . Om du lydde
mitt råd, skulle du helt öppet gå fram tillhonom och den der
mrs O’Brin medan vi ännu äro på båten . . . Jag tror, att hans

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Mar 5 18:08:49 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/brutnaeder/2/0158.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free