Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. En morfinismens apostel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
153 —
reslust skulle svalna betydligt, och att han skulle finna det mer
fördelaktigt att resa i sällskap med dig . . . När Kurt talade
om för mig, att han helt à propos stött samman med Allan och
hört, att han reste som mrs 0’Brins “beskyddare“ eller hvad jag
nu skall kalla det, sä var det mig omöjligt att tro detta, förr
än jag fick öfvertyga mig derom med egna ögon . . . Kurt
kastade fram, att vi skulle slå oss tillsammans med det värda
paret. Men du kan lätt fatta, hvad jag skulle svara på den
saken ... Får nu mamma reda på, hur lumpet, uselt och
grymt han bär sig åt mot dig och hur han generar hela famil-
jen, så skall han snart bli dig kvitt på helt annat sätt än . . .
— Jag ber dig, Vivi. Icke ett ord till mamma! utropade
Jane med en ifver, som i högsta grad väckte den unga fruns
förvåning när hon svarade:
— Men hvarför? Du vill väl aldrig, att han skall få be-
handla dig som . . . som on docka, hvilken man tar till nåder
och kastar bort efter behag? Icke en minut skulle jag kunna
fördraga, att Kurt behandlade mig på detta sätt . . . Nej, Jane!
Då vore det allt slut mellan honom och mig med detsamma . . .
Vi gifta kvinnor hafva rättigheter lika väl som skyldigheter och . . .
— Kära barn! afbröt Jane . . . Du kan hafva rätt i teo-
rien. Men praktiken har dock visat, att det är vida bättre, om
vi foga oss efter nödvändigheten . . .
— Nödvändigheten? utropade Vivi än mer förvånad än
nyss . . . Och det är du, som talar på det viset, du, som kun-
nat få till man en grefve, ja, en prins? Och då kommer den
der spelevinkern, som — ja, jag har sett det länge, skall jag
säga dig — då kommer han och generar sig icke ens för att
helt öppet visa, att han är otrogen mot sin lilla rara, vackra,
ståtliga, hederliga . . .
— Nej, håll! atbröt Jane, som trots allvaret ej längre kunde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
