- Project Runeberg -  Brutna eder : en societetskvinnas roman / Andra delen /
160

(1898) [MARC] Author: Axel Kerfve With: Oscar Keen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Äfventyr

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

160 —
de fortsatte till Paris. Detta hade Vivi i sin tur fått veta af
Kurt, som hört Allan förklara ett sådant dröjsmål vara af nöden
på grund af ett visst telegram, hvilket hade kommit honom till
hancfa i Sassnitz.
Vivi hade slutat detta meddelande med att äfven säga Jane
namnet på det hotell i Berlin, der Allan och mrs O’Brin tänkte
taga in under väntetiden: men på hennes oroliga frågor om ej
Vivi äfven kunde säga innehållet af telegrammet eller från hvem
det förskref sig, sade hon som sanningen var, att hon ej visste
det minsta.
Med löfte om att träffas i Paris hade de båda halfsystrarna
skillts; Vivi för att följa sin man, som icke visste det minsta
om, att äfven svägerskan varit med på resan från Stockholm.
Ty Vivi hade verkligen icke haft hjärta att bryta sitt löfte och
yppa denna hemlighet, af hvilken hon ej kunde fatta mer än att
Jane visade sig alldeles för lam gent emot sin brottslige make,
hvilken hon ansåg genast borde afslöjas. I öfrigt kände Vivi
sig alldeles för lycklig såsom ung brud på wedding-trip att hon
på något vis ville grumla lyckan med en störande scen. Tids
nog finge detta uppskjutas till hemkomsten, för den händelse att
Jane då ändrat tankar. Gjorde hon det själf under resan längre
söder ut, så mycket bättre. Vivi hörde nämligen till de naturer,
som hysa en afgjord fasa för alla “stora scener“, fast hon i
första utbrottet af systerlig harm ej velat draga sig för att stå
Jane bi, om denna och Kurt så velat. Utan att nämna Janes
närvaro hade hon äfven för sin man framhållit, att Allans oför-
synta beteende genast borde näpsas af svågern. Men dertill
hade denne icke alls visat någon benägenhet, utan snarare hållit
före, att man för Janes och svärmoderns skull borde blunda så
mycket som möjligt. Han sade till och med, att han lofvat Al-
lan att tiga och derför mottagit de förtroenden, af hvilka Jane
sedan fått del af Vivi.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Mar 5 18:08:49 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/brutnaeder/2/0166.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free