Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Äfventyr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 162
märkt det af den lycka, hvilken återspeglade sig i lians drag,
då hon från balkongens spjälgardin såg honom komma och gå
med älskarinnan vid sin sida.
Hon kände, att hon aldrig mer skulle få höra kärlekens
ord från hans läppar, hvilket förr, när det någon gång hände,
nära nog väckt äckel hos henne, men för hvilket hon nu gerna
offrat den salighet, hvilken hennes luttrade själ kanske någon
gång kunde hafva att påräkna när hon hunnit tömma hela sin
lidandeskalk till botten.
Och vid denna tanke på hämd — hämd öfver denna kvinna
som utan kärlek stal hennes lycka — vid denna tanke brann
det till en blick af så gränslöst hat i den blonda svenskans an-
nars så milda ögon, att creolskan helt visst dervid skulle kännt,
att hennes lek med den svage sjöofficerens hjärta kunde bli far-
lig nog för den händelse att hon kommit i tillfälle att se denna blick.
Jane hade också genom inflytande af morfinets stimulerande
inverkan ryckt upp sig, åtminstone de stunder, då giftet spor-
rade henne. Den uppfattningens dåsighet, som hon hitintills
kännt, eller rättare till den stund, då det så efterlängtade etuiet
kommit i hennes händer, hade vikit för en mer beräknande upp-
fattning af hvad som vore att göra. Visserligen hade hon icke
ännu fixerat en plan. Men hon kände, hur en sådan snart skulle
mogna, och kände det synnerligast nu, när hon sett, hur hon i
den narraktige æsculapen med visshet kunde påräkna en ganska
värdefull assistent vid hvad som vore att göra.
En sak förvånade henne emellertid, och detta var det än-
drade beteende, som denne doktor James visat henne allt ifrån
den stund, då han var vittne till hennes sammanträffande med
Vivi. Han hade visat en artighet, som hon icke förut märkt
hos honom och den i viss mån grofkorniga förtrolighet, med
hvilken han förut bemött henne, hade försvunnit för ett mera
poleradt sätt att vara.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
