Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Äfventyr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
167 —
Jane hade vid dessa ord Allans själftagna nom de guerre
på läpparna för att hjälpa fru Petterzon ur hennes nya namn-
förlägenhet. Men förståndigt nog teg hon, hastigt inseende, att
det här vore bäst att låtsas vara fullkomligt utomstående.
Själf gripen af lifligaste intresse, var hon dock färdig att
genast följa sin bundsförvandt, af hvilken hon själf hade långt
större fördelar i denna affär, än hvad hon trodde sig om att
kunna gifva som gengåfva.
Hon reste sig och började genast göra toilett, under det
att den uppretade fru Petterzon stormade ut för att med sin
förbisedda dotter ordna allt till ett hastigt uppbrott. I dörren
vände hon sig dock om och sade med betydligt dämpad stämma:
— Icke heller ett ord till Agnes; fröken förstår? Nu är
det bara vi, som sköta trådarna. Och jag kan icke neka till,
att det här skall pigga upp mig af bara sablarna! För si rätt-
visa, det är mitt lif det . . . Hade jag blifvit karl, skulle jag
bestämdt gifvit mig till polis. Ja, det känner jag pa mig.
Och hon rusade ut, just som Jane framför spegeln prof-
vade en ny, bredskyggig sommarhatt, mera skylande än modern
och hvilken hon samma dag skaffat sig hos en berlinermodist,
liksom hon äfven lagt sig till med en charmant, vid sidenkappa
med lugna, mörka färger och till snittet egnad att göra hennes
figur så litet i ögonen fallande som möjligt.
Hon hade gjort dessa förändringar redan nu i sin toilett
mera af försiktighet än af brådskande behof. Ty fast våren
nog var varmare denna tid i Berlin än i fosterlandet, var hen-
nes hittillsvarande reshabit för temperaturens skull på intet sätt
besvärande. Men som hon tänkte att komma Allan ännu mer
inpå lifvet, vore det bäst alt hon bytte “skal" så ofta som möj-
ligt för att ej väcka hans förtidiga uppmärksamhet på hennes
person.
— Förtidiga! mumlade hon för sig själf, i det hon ordnade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
