Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Äfventyr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
170
Och hon inedgaf nu inför denna oskyldigas sorg, att hon
helt visst själf skulle låtit sitt lidande komma till synes på ett
mer bullrande sätt än hon nu vågade göra det, om ej detta an-
dra, detta kränkande och förfärliga stått mellan henne och hen-
nes make, livars brott världen ju alltid skulle döma mildare än
hennes eget.
Här fanns icke någon frälsare ; för henne fanns icke hans
sonande: — Res’ dig! Dina synder varda dig förlåtna! Men
skam, vanära och förtviflan fanns det och fruktan, som bjöd
henne att icke ens gråta, att icke på något sätt gifva luft åt en
smärta, som hvarje ögonblick hotade att kväfva henne . . .
I tanke på detta måste hon trösta.
Långsamt reste hon sig och gick fram till sin unga vänin-
na. Sakta lade hon sin hand på hennes axel och i det hon
böjde sig ned mot henne hördes hon hviska, smekande nog att
knapt höra det själf:
— Yar modig! Ni har ingenting förbrutit. Och då är ni
ju redan viss på att segra.
— Ack nej! Jag kan icke hoppas mera, jag vågar ej tro
på en kärlek, som han ock delar med sig af åt andra.
— Yet ni detta med visshet?
— Nej, men jag anar, hur det skall sluta. Redan på öf-
verresan från Trelleborg började han visa sig så kall mot mig.
Jag kände icke då orsaken. Jag kom den ej häller riktigt på
spåren förrän i går. Obemärkt hade jag följt efter honom, när
han rent utaf smög sig ut på kvällen . . . Det var redan mörkt.
Lyktorna voro tända och jag följde honom som skuggan. Straxt
här utanför porten stannade han i ett hörn och syntes speja.
Jag höll mig helt nära i en portgång. Då hördes plötsligt fra-
sande som af en sidenklädning. En dam, som jag tyckt mig se
flera gånger under resan, skymtade förbi. Jag sticker fram huf-
vudet just som jag tycker mig märka, att hon stannade alldeles
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
