Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Äfventyr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 169 —
floret studerade denna unga kvinna, hvilken ju på sätt och vis
råkat i samma fördömelse som hon själf, dock med den skillnad,
att hon här såg ett oskyldigt offer, men också en, som ännu icke
satt inne med en makas rättigheter eller lärt sig känna en öf-
vergifven malcas smärta.
— O, visst kan ni vara mig till hjälp. Bed, ack bed mam
ma, att hon ej brusar upp allt för häftigt mot min Edvin. Jag
kan icke lefva utan honom. Och jag förlåter allt, bara han åter
kommer till sitt förnuft, bara han åter blir min som han var förr.
— Nu förstår jag, svarade Jane tröstande. Den unge man-
nen, doktorn, har, hur skall jag säga, kommit ut på snedsprång.
Är det icke så? . . . Han har lefvat om litet för gladt här i
Berlin och . . .
— Ack nej, det är icke det! Det får han så gärna, för
han är ju ännu så ung och har aldrig varit ute i världen. Det
är icke alls detta, Ack nej! Men jag är nästan säker på,
att han glömt mig — här brast den stackars flickan i en ström
af tårar, som nästan kväfde fortsättningen af hvad hon ville
säga. — Ty livad skall jag väl annars tro? Mina ögon hafva
ej bedragit mig ... O, om ni visste! Det är icke mig, han
följer på denna resa. Nej, nej! . . . Det är en helt annan,
en kvinna, som han icke ens känner, en gift kvinna !...
Här brast hon i starka snyftningar och föll ned på en
soffa samt tryckte ansiktet mot sina händer, under det att hela
hennes kropp genomskakades af spasmodiska ryckningar.
Jane hade icke ord för denna sorg. Hon kände med sig
själf, att en dylik smärta bäst mötes med tystnad från alla utom-
stående. Ty hon var ju detta i själfva verket, äfvcn om här
funnos anknytningspunkter, hvars styrka den gråtande ej kunde
och ej finge ana. Ensam måste Jane lida sin smärta, ensam fick
kon söka reda ut den kärlekens härfva, som hon själf i så myc-
ket trasslat till.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
