Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Äfventyr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 172 —
— Nå, detta är ju alltid en farlig rivalitet. — Nu var det
Janes tur att sucka, ehuru hon måste medgifva, att hvad henne
själf beträffade, kunde hon godt mäta sig med creolskan, om
det blefve fråga om en skönhetstäflan. — Men, fortsatte hon. . .
Saken är visserligen derför icke så förlorad, som ni kan tycka.
Sådana der känslor falna likt kol, då brasan brunnit ut. Ännu
tycks de ju inte heller känna hvarandra. Och — här kom en
ny suck — den herre, som hon har med sig, tycks vara svart-
sjuk. Alltså ett svårt hinder för eder fästman.
— Men som han nog skall öfvervinna. Edvin är förslagen
och . . . ja, jag vet det af hans sätt, när han fångade mig . . .
Mamma ville till en början icke alls veta af honom . . . Och
envis är han som synden . . .
— Så mycket bättre! Ju förr kommer han att inse, hur
galet det kan gå honom i denna nya affär.
— Affär? Min gud, hvad ni talar lättsinnigt! Mellan oss
har det aldrig varit någon affär; Edvin har alltid . . .
— Ni missförstår mig, afbröt Jane, inseende, att hon vid-
rört en för den unga flickan ömtålig punkt . . . Jag menar af-
fär i kärlek, kan ni väl förstå. Men icke beträffande gods och
guld, såvida det ej rör sig om henne, den der andra, frester-
skan, djäfvulen . . .
Jane hejdade sig vid en blick af undran, som träffade
henne från flickans ögon, under det att hon själf märkte, att hat
och vrede dragit slöjan af försiktigheten. Hastigt blifvande sig
själf igen — eller rättare icJce sig själf — fortsatte hon:
— Ja, jag blir alltid uppretad, nästan ifrån mig, när jag
tänker på dylika kvinnor . . . Min ende bror (?) råkade ut för
en sådan och blef förlorad . . . Han hade . . .
— Förlorad! afbröt Agnes ... Ni tror således, att
Edvin . . .
— Nej, visst icke! Detta fall är jn något helt annat . .
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
