- Project Runeberg -  Brutna eder : en societetskvinnas roman / Andra delen /
173

(1898) [MARC] Author: Axel Kerfve With: Oscar Keen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Äfventyr

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

173 —
Var lugn och behärska er . . . Vore jag i ert ställe, skulle han
aldrig mer få bli min vän.
— Men jag älskar ju honom, älskar honom till vansinne,
svarade Agnes ifrigt . . . Tror ni, att män kastar ifrån sig en
dylik känsla lika lätt, som man byter ett plagg, då har ni al-
drig vetat, hvad kärlelc vill säga, sann, djup kärlek.
— Kanske, sade Jane med en suck, i det känslorna för
Allan åter stormade mot henne . . . Men, fortsatte hon efter
en stunds betänkande, ni måste medgifva, att med lugn och
beräkning kommer man längre än med oklok och onyttig jäm-
mer och med en själfplåga, som bara bryter just den kraft, man
behöfver.
Hon talade med lugn, ehuru hon kände, hur hennes själ
skrattade åt dessa doktriner, som hon själf hade så svårt att
följa. Jämmer, om också icke högljudd klagan, själfplågande
natt och dag, ett oändligt idisslande af kärlekens martyrskap,
detta var ju hennes eget sätt att med lugn bära allt hvad som
händt henne från den dag, då hon tog det första svekfulla ste-
get från sin plikt som hustru och sedan hon af Allans brott
träffades af en oberäknad Nemesis innan detta brott af honom
blifvit kändt. Men som vanligt när det rör andras sorger ser
man lidandet icke så svårt; man ställer sig själf på den punkt
der allt hopp är ute, men vill generöst se alla möjliga ljuspunk-
ter för andra.
Och hon kunde derför tala med detta lugn, som slutligen
började suggéra åhörarinnan och öppna hennes öron för att vän-
innan kanske ändå hade rätt och att lugn verkligen vore något
som man kunde befalla sig till.
När derför Jane fått in Agnes på det stadium, som hon
nu fann lämpligt, drog hon fram med sina egna intressen —
fast i maskerad form. — Med öfvertygelse kom hon in på äm-
net när hon sade:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Mar 5 18:08:49 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/brutnaeder/2/0179.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free