- Project Runeberg -  Brutna eder : en societetskvinnas roman / Andra delen /
184

(1898) [MARC] Author: Axel Kerfve With: Oscar Keen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Äfventyr

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

184
till den unga fröken Winklers föredrag, som man väl kunde
kalla detsamma. Och han fick derigenom endast en ny bekräf-
telse på, att denna dam visst icke vore den hon utgaf sig för.
Nå, beträffande detta var han ju redan mer än öfvertygad. Det
var endast kännedom om hennes verkliga namn, som han ej kun-
nat vinna. Den vaknande lidelsen för Brättes älskarinna hade
dock för en tid skjutit hans mer platoniska känsla för Jane åt
sidan. Men nu när hon åter framstod för honom så mycket in-
tressantare i hennes sprudlande liflighet, som under parisbeskrif-
ningen färgat hennes kinder med rosor, hvilka han ej förr sett,
men väl sorgmodets bleka liljor; nu när dessa drömmande ögon
kunde återspegla äfven den medryckande intelligensens lif, då
återvände hans hjärta med minnen från scenen på ångbåtsdäcket,
och han beslöt att närmare odla en bekantskap, som helt visst
kunde vara mindre farlig än den att slå sig ut för en annans
hustru — ty som sådan betraktade han ännu den “tropiska ros“,
af hvilken Allan enligt James mening skulle vara rätte inne-
hafvaren.
Han hade äfven lärt sig misströsta om att någonsin vinna
sydländskans bevågenhet. På de rader, som han vid Unter den
Linden stuckit i hennes händer, just som hennes “man“ var nära
att öfverraska dem, hade han ej bekommit något svar. I annat
fall borde han redan hafva fått det, ty biljetten upplyste både
om hans namn och om att han medföljde samma tåg som hon
till Paris. Och på franska var det äfven skrifvet — det vill
säga, så pass god franska som han kunnat svarfva hop efter en
medförd parlör och med återuppväckande af svaga minnen från
skolbänken. Och så dum kunde han ej tänka sig henne, att hon
ej mäktat finna en lämplig öfverbringare.
Som sagdt! Intresset för creolskan hade märkbart svalnat
af. Det blef Jane, som nu skulle hugnas med hans uppmärk-
samhet, när han ej för ekonomiens skull måste uppvakta äfven

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Mar 5 18:08:49 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/brutnaeder/2/0190.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free