Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Äfventyr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
185 —
tomtjobbaredottern, hvilken han karaktäriserade mycket träffande,
när han betecknade henne som en “kärlekskrank gås“.
Vistelsen i Coin bief mycket kort. Man var snart åter
installer ad i en rullande kupé, der nu “doktorn“ för ovanlighe-
tens skull tagit plats bredvid sina damer. Han bjöd äfven till
att visa sig intressant och lyckades i Agnes’ ögon alldeles för-
träffligt. Hon kände sig stundtals riktigt stolt öfver den unge
mannens tvärsäkerhet, när han med fröken Winkler afhandlade
en hel del frågor, af hvilka båda förstodo många lika litet. Jane
var dock försiktig nog att endast bli åhörarinna när hon ej för-
mådde replikera, ehuru hon annars väl märkte, att den unge me-
dicinarens visdom ej spirat upp ur vidare fet jordmån. När
han slutligen äfven kastade sig in på ämnet om morfinmissbruk,
tydligen med afsikt att bli ytterst intressant — kunde hon dock
icke utan en rysning konstatera hur litet denne studerande egent-
ligen kände till af detta förfärliga gifts verkningar.
Han var i detta fäll rent utaf hemskt okunnig, ehuru han
kommit till en punkt, der det var honom möjliggjordt att an-
skaffa giftet. Och hon såg med bäfvan hvart det skulle leda
om dylika läkekonstens novicer skulle få större makt än man
redan gifvit dem.
Körande detta ämne var Jane teoretiskt långt mer bevand-
rad än doktor James. Ett helt litet fackbibliotek hade hon ut-
tömt af intresse föt morfinfrågan. Och beträffande praktiken
— utom den lilla del, som hon nu själt hade derat hade hon
haft för ögonen mer än en stockholmsk societetsdam såsom exem-
pel värda att taga varning af.
Men detta hade hon icke gjort. Och det stod i vida fältet
om hon någonsin skulle komma att göra det. f nige hon åtei
en gång och för all framtid rå om sm make, och bletve frukten
af den synd, som med ånger och pina dag och natt marterade
henne, ett lifiöst bevis på hvad som varit, då trodde hon och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
