Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Äfventyr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 193
— Nej, nej! Så är visst icke min mening. Men jag står
alldeles rådvill inför något, som jag måste bli på det klara med.
Ni skall, som rätt är i detta fall, då jag nödgas anlita er hjälp,
få veta allt . . . Men, endast med det förbehåll, att hemligheten
stannar oss emellan.
— Hu då! Ni ser riktigt tragisk ut, när ni säger detta.
Yet ni då inte, att vi kvinnor ha namn om oss, att . . .
— Jo, jag vet, afbröt doktorn med viss retlighet, då det
ej undgick honom, att den unga damen tog hela denna scen från
den komiska sidan . . . Jag vet, att man ej bör förtro hemlig-
heter åt damer. Men det ges emellertid omständigheter, då
man måste det.
— Å, för all del! Icke beträffande mig. Eller har jag
kanske på något vis varit nyfiken?
Hon skrattade sorglöst när hon sade detta. Men inom sig
medgaf hon, att händelserna just genom den vändning, som de
nu kunde taga, skulle utveckla sig med förfärande hastighet.
Dock hellre detta, än med den krypande gång, som varit
dominerande allt sedan hon drefs att taga första steget i denna
förföljelse utan plan; ja, utan tillräckligt lugn besinning.
Denne medicine studerande kunde nu mer effektivt bli det
medel, som tillät henne att komma till något resultat. Det syn-
tes slumpa sig så, utan hennes eget förvållande; och det vore
derför dåraktigt att stöta en sådan hjälp ifrån sig.
James blef henne icke svaret skyldig. Nästan ödmjukt
•undfallande fortsatte han:
— Jag har aldrig sagt, att ni, min fröken, varit nyfi-
ken. Det är rätt grymt af er, att ens låta påskina något sådant.
Men det fins en orsak, som närmat mig till er, en orsak, som
liar den ömsesidiga vänskapen till grund och . . .
— Mycket vackert sagdt, men oförtjänt från min sida, hvad
Brutna Eder. II. 13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
