- Project Runeberg -  Brutna eder : en societetskvinnas roman / Andra delen /
199

(1898) [MARC] Author: Axel Kerfve With: Oscar Keen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Äfventyr

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

199 —
Kapten Brätte hade under hela denna resa från Stockholm
— en resa, som i mycket nästan bar prägel af en hastig flykt
— långt ifrån erfarit den sällhet, som han drömt sig finna under
en friare omgifning än lifvet i den svenska hufvudstaden hittills
erbjudit honom, sedan han, drifven af en plötsligt uppflammande
passion, börjat slå in på förbjudna vägar.
Sedan det ödesdigra sammanträffandet med mrs O’Brin
under spelaftonen på officersklubben hade han ej längre varit
sig själf. Han hade så absolut uppgått i sin passion, att han ej
längre var herre öfver sina handlingar. Detta viljelösa tillstånd
beträffande allt, som rörde hans plikter — synnerligast i hans
ställning som gift man — hade den förföriska och beräknande
sydländskan förstått att underhålla med alla de verkningsfulla
medel, som stodo hennes uppfinningsrika hjärna till buds. Om
någonsin kunde här tillämpas ett visst talesätt, som säger,
att hon “lindade honom kring sina fingrar“. Och det var äfven
på hennes intriger, som amiralitetet en vacker dag uppvaktades
af kapten Brätte med en ansökan om en månads tjänstledighet
med orsak, att han behöfde sköta sin helsa.
Nu var visserligen kapten Brätte känd att vara en björn
i styrka, och aldrig förr hade någon af hans kamrater hört ho-
nom klaga öfver ens den minsta opasslighet. Men inför det bi-
fogade läkarebetyget måste naturligtvis vederbörandes undran
beträffande denna begäran om sjukpermission lägga sig, och han
beviljades äfven sådan.
För öfverstinnan Stjernbanér fick saken emellertid ett annat
utseende. Hon, liksom hustrun, Jane, blefvo af Allan under-
rättade om, att han måste göra en viktig tjänsteresa. Och i
den tanken lefde öfverstinnan fortfarande, på samma gång som
hon tog för gifvet, att den halstarriga fosterdottern, Jane, gjort
sin man sällskap, eller rättare utan hans vilja farit efter honom
Inte ens Allans kusin, underlöjtnant Evert, trodde annat, än att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Mar 5 18:08:49 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/brutnaeder/2/0205.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free