Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Äfventyr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•’liMk;
— 200 —
familjen Bratt© nu som bäst lefde turistlif i alla sjömäns för-
lofvade land, det mångbesjungna “Old Britannia“.
Men fast således allt — efter Allans mening — lyckats öfver
all förväntan, var han ieke riktigt så nöjd, som han vågat hop-
pas att bli. Det fanns vissa smådrag hos föremålet för hans
ömma låga, som gjorde, att han gång efter annan började känna
sig osäker. Ju längre man aflägsnade sig från Sverige, ju mer
började hon visa sinne för en maktlystnad, som vid flerfaldiga
tillfällen satte älskaren i ganska obehagliga situationer. Såsom
en af de främsta bland dessa må anföras den scen, då creolskan,
med hot om att genast afskeda honom, befallde Allan, att icke
på några villkor intressera sig för den dam, hvilken i det sven-
ska iltågets restaurationsvagn så plötsligt gjort sig bemärkt ge-
nom det häftiga svimningsanfallet. Efter hans samtal med den
unge läkaren hade älskarinnan utfarit med antydningar, som
gjorde Allan allvarligt ängslig. Men sedan den häftigaste stor-
men rasat ut, hade det åter kommit till försoning och förklaring,
som närmast mynnade ut i, att svartsjuka kunde ligga till grund
för detta störande intermezzo i deras idyll. Han hade ej heller
vidare tänkt på denna sak, förrän händelsen åter väcktes till lif
genom att han fick syn på den beslöjade kvinnan på däcket till
den ångare, som förde turisterna öfver till Sassnitz. Och denna
syn hade med all makt för t hans tankar till hustrun, till Jane,
hvilken han dock var fullt öfvertygad om satt derhemma som
gräsenka i våningen vid Strandvägen.
Trots denna öfvertygelse fanns det dook hos denna unga
dam, hvars drag den täta slöjan nekade honom att se, så myc-
ket som påminde om Jane, att han ej kunnat underlåta att ånyo
närma sig den unge æsculapen, som tycktes taga henne under
sina vingars skugga. Det var på grund af en svagt uppdykande
oro, som han kastat fram frågan om den unga damens namn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
