Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Äfventyr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
202
hålla sig i Paris, medan våren der stod i vackraste flor. Han
hade icke heller nekat henne detta i det svar, som omedelbart
inlöpte. Men som hvarken Allan eller den trolösa haft i sinnet
att endast utsträcka resan till Paris, utan fortsätta till Monte
Carlo och Rivieran, var en besvärlig klaf redan lagd öfver deras
drömda frihet. Ty redan vid afresan hade mrs O’Brin låtit
Allan förstå, att hennes sammanträffande med mannen — öfver
hviiken hon ständigt gjorde sig mycket lustig — kunde, ja, nä-
stan med visshet skulle bli uppskjutet. Hon kände nämligen till
dessa hans affärsresor om vårarna, på hvilka hon alltid i början
af deras äktenskap vart honom följaktig.
Mrs O’Brin hade en långt djärfvare natur än hennes
älskare, hviiken inom parentes sagdt visst icke var hennes första
brottsliga böjelse. Hon lugnade honom med, att ännu var all
fara för öfverraskning så långt aflägsnad, som de gerna kunde
önska sig. Han var så väl preparerad, hennes man, att allt
utom svartsjuka bodde inom hans praktiska krämaresjäl. Han
afgudade henne, som hon sade. Och skulle icke för allt i värl-
den vilja neka henne en frihet, hviiken han visst icke misstänkte,
att hon skulle missbruka.
Denna upplysning gjorde Allan snarare mer orolig än lugn
Han gick till sig själf och kom till det resultat, att just denna
mr 0’Brins sorglöshet — under alla omständigheter farlig, när
man själf är en gammal man, och hustrun lyser med ungdom
och bländande skönhet — kunde byta sig i förfärligaste hämd-
begär, om bedrägeriet blefve uppdagadt. Själf hade han icke
denna bomullshandlares lugna natur. Han mindes drag från de
stunder, då han trodde sig finna anledningar att misstänka Jane.
Då hade han redan känt det som ett helvete. Men nu — när
han, beträffande hennes trohet, trodde sig lugnare än någonsin —
erfor han äfven, att detta lugn skulle byta sig i raseri af
vanvett, om han bevisligen fann sig vara besviken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
