Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Ett djärft beslut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
* w
— 220 —
vit in i sitt blod innan hon lämnade sitt rum, hade tills nu satt
henne i stånd att någorlunda draga sig ur det farliga spel, som
egt rum denna kväll. Hon var visserligen nu lugn för att Allan
skulle klarera sig med både parisaren ocli parismyndigheterna.
Hans återkomst till Moulin Rouge fruktade hon icke heller för.
Hon kände lians medfödda afsky för skandaler. Detta hade
han ju äfven visat genom det hemlighetsmakeri, som präglat för-
hållandet med mrs O’Brin. Ja, Jane var till och med öfverty-
gad om, att ingen mer än hon själf hade reda på verkliga inne-
börden af denna förbindelse, icke ens Kurt, trots de ord hon
hört vexlas mellan dem i järnvägsvagnen. Kanske möjligen
Vivi anade något.
Ack, om hon kunde träffa Vivi, kom det plötsligt för henne
för att genast åter kastas undan af en annan tanke, nämligen
den, att hon nu gjorde klokast i att aldrig mer möta sin liaif-
syster öga mot öga.
Der en ny förbannelse af stundens glömska.
Och hon drog kappan om sig med en rysning, i det hon
steg ut på planen framför “Helvetets kvarn“ för att ropa an
en fiacre. Hennes pulsar suckade efter ny retning af den för-
rädiska vätskan, som en stund gaf henne sprudlande lif mot
vederlag af nästa stunds ångest. Och detta var förbannelsen,
som följt med hjälpen, detta var något, som hon allt mer bör-
jade oroas af, ja, mer än tanken på, att hon mot hösten skulle
föra in frukten af ett brott i sin makes hem.
Hon tvärstannade. Hennes ögon slöto sig för en sekund
för att sedan kunna iakttaga så mycket klarare.
Det var Kurt, den reslige, ståtlige mannen, som der med
en pladdrande kokott under armen kom ogeneradt och öppet
mot entrén till brännpunkten af det parisiska nattlifvets Eldorado.
Redan! Vivi var således glömd redan på sin bröllopsresa!
Och han blygdes icke, fruktade intet, men gick dristigt på som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
