- Project Runeberg -  Brutna eder : en societetskvinnas roman / Andra delen /
221

(1898) [MARC] Author: Axel Kerfve With: Oscar Keen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Ett djärft beslut

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

han alltid brukade, endast ledd af en nyck i sitt ombytliga
sinne.
Nå. i detta fall kunde det ju icke bli tal om kärlek — om
lian ens någonsin haft en dylik känsla inom sitt vadderade bröst.
Men det var ett nytt utslag för hvad hon hade att vänta af
den frukt, som de båda egde gemensamt i synd. Och han blef
henne så lumpen, så liten som människa och man, så usel i
denna glaffande ysterhet med första bästa nymf, att hon helst
velat gå fram och spotta honom i ansiktet.
Men livad nu? Hade han sett henne? Hade hon för länge
.stirrat på detta gelée af en man?
Han släppte ju kokottsn, sam raglande sökte följa honom.
Jane tog några brådskande steg mot en droska och ville
kasta sig upp i densamma. Men för sent.
En brutal hand grop henne om armen och en drucken
stämma snörflade:
-— Ar det inte Jane? Sacre bleu! Här i Paris?
Hon mätte honom med en föraktfull blick från hufvud till
fot, och en djärf tanke flög genom hennes hufvud, när hon sva-
rade liksom på ingifvelse af en osynlig röst. Orden kommo på
flytande franska:
— Min herre! Ni förolämpar mig. Jag känner er icke.
Hur vågar ni taga mig i armen? Tölp! Gå er väg, eller
— Det var fan så besynnerligt, afbröt Kurt, i det han
tyckes nyktra till på ett ögonblick . . . Pardon, madame! Är
det verkligen icke Jane Brätte, ursäkta, kaptenskan Brätte, det
■vill säga min svägerska, som . . .
— Ni är en narr, herre! Gå er väg . . . Lär er föröfrigt
ntt inse, att en ärlig parisiska aldrig i lifvet skulle erkänna ett
sådant kräk till svåger, som ni tycks vara. Håll er till nym-
ferna, så’na passa häst i stil med er.
Och med ett vigt språng kastade hon sig upp i droskan,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Mar 5 18:08:49 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/brutnaeder/2/0227.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free