Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Ett djärft beslut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 2-28 —
— Inte? Det vore väl tusan! utropade den äldre damen
hetsigt . . . Inte! Ha vi ieke tagit hand om er hela tiden se-
dan ni tänkte göra af med er på tåget, ha vi inte pysslat om
er som hade ni varit en medlem af vår familj? Hvasa? Kan
ni neka till det? Men vet ni hva’? Ni är en äfventyrerska, ett
intrigant stycke, som . . .
— Hejda er! Ni vet inte hvad ni säger. Endast . . .
— Jo, en äfventyrerska är just hvad ni är! afbröt den
äldre med ytterligare stegring i rösten . . . Och som mor till
mitt olyckliga barn anser jag det vara min skyldighet att för-
bjuda er sällskapa med Agnes. Och kommer ni mej för nära så . . .
Hon höjde handen hotande under Janes ansikte synbarligen
färdig att slå till. Förskräckt ryggade Jane några steg åt sidan
just som den gamla damen rusade upp för trappan.
Det svindlade för Janes ögon. Otvitvelaktigt skulle hon
hafva störtat till vestibulens stenläggning om hon ej i samma
ögonblick gripits af ett par kraftiga armar.
Det var Kurt som rusat fram.
Ett svagt skri träffade hans öron, och nästa ögonblick slöto
sig den unga kvinnans ögon i djup svimning.
Der stod nu Kurt utan att veta, hvad han skulle taga sig
till på detta ställe, der han pro primo var fullständigt obekant,
pro secundo fullt öfvertygad om att det var Jane Brätte han
höll i sina armar; fullt öfvertygad om att det var just henne,
som han stött samman med utanför Moulin Rouge.
Och hvilket ögonblick som helst kunde ju Allan komma
ned för att se efter, hvarför vännen icke lät. höra af sig.
Tiden var dyrbar. Hvad som skulle göras, måste ske fort.
Deruppe i öfre våningen hördes redan röster som närmade sig.
I den ena kände Kurt igen den hetlefrade damen. Den andra
som lät yngre hördes snyftande bönfalla om att genast få lämna
detta hotell, att genast få vända hem till Stockholm. Nu hördes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
