Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Ett djärft beslut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
231 —
Och under lifliga utbrott af förargelse hördes de båda damerna
åter begifva sig upp i våningen en trappa upp i sällskap med
Brätte, som äfven han hördes brumma, helt visst med anledning
af att Kurt ej kommit efter utan åkt derifrån.
Det blef åter tyst i förstugan. Portieren hade gått in i sitt
rum, sedan han befallt pojken att stänga porten. Den värst
öfverhängande faran syntes således vara öfver, synnerligast som
Kurt ledigt räknade ut, att Jane verkligen bodde i detta hotell
och således, om hon bara kom sig, kunde föras upp på sitt rum
eller ock få ett annat, i fall hon delade lägenhet med de båda
på henne så uppbrakta damerna.
Men hur få lif i henne?
Att tillkalla portieren kunde vara förargligt nog. livad
skulle denna tänka speciellt om honom, som icke hörde till ho-
tellets hyregäster, men ända nu midt i natten befann sig med
denna dam inom hotellets stängda port.
Skulle man tro på hans förklaringar? Skulle man icke
snarare taga honom för en filur, hvilken trängt sig på den unga
kvinnan i helt andra syften än att hjälpa henne? Parishotellen
kunde nog tala om många sadana tall.
Och der stod han i den mörka telefonkiosken med Janes,
älskarinnans, svägerskans liufvud tungt hvilande mot hans bröst.
Och tankarna på livad denna kvinna varit för honom och minnet
af de ord, hon nyss slungat ut mot honom utanför det i ljus
och bländverk strålande Moulin Kouge började drifva ett sata-
niskt spel i hans liufvud. Hennes anklagelse då hade träffat
honom som ett sabelhugg af ettrig klinga, och med dessa ord
kände han, att mellan dem var allt brutet, allt sönderslitet och
att af det forna himmelriket eller rättare paradiset dem emellan
hade blifvit ett helvete, som till dödsstunden skulle martera
dem båda.
Aldrig som nu kände han, hur han älskade denna kvinna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
