Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Ett djärft beslut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 243 —
nantens kända lättsinne, bief det honom ändtligen omöjligt att
återhålla frågan:
— Hur vet du det? Du har ju icke den minsta erfarenhet
om saken. Eller tror du kanske, att man på en wedding-trip
genast efter vigseln kan sätta sig in i hvad en hustru kan vara
för sin man och hvad ett hem är? Nej, käre bror. Det går
långsamt, mycket låagsamt för oss män att bli förtrogna med
äktenskapets företräden framför ungkarlslifvet. Jag har varit
gift nu en tre år, ja öfver. Allt har hitintills gått som ett ur-
verk, enformigt, tråkigt, ja, trivialt utan måtta . . .
— Nå ser du det! Du ger mig ju rätt.
— Låt mig tala till punkt . . . Nu har jag börjat få upp
ögonen. Nu känner jag, att orsaken till den missräkning, som
äfven jag trott mig göra, när jag gifte mig, fanns inom mig själf.
Jag börjar inse den orättvisa, jag gör mot Jane, om jag kastar
skulden på henne för att vår kärlek icke slagit ut i låga. Jag
har varit för passiv i min dyrkan af henne. Jag har tagit och
gifvit smekningar som man önskar “god dag“ och frågar “hur
står det till?“. Helt enkelt derför, att man väl i all världens
namn måste smekas någon gång, när man är gift. Deri ligger
orsaken och orättvisan. Man är icke nog rädd om kärleken, ser
du, och håller den inte i helgd, därför att man tror sig kunna
befalla den, som man kommenderar ett batteri. Så kommer trött-
het och snart slapphet, någon gång med en uppryckning af att
man tror sig vara bedragen. Och under små yttringar af denna
själfsuggerade svartsjuka ställer man till scener, som, Gud för-
döme mig, äro så litet framkallade af verklig kärlek och passion
till henne, som man menar sig böra misstro, att man rent af
blir arg, när man finner, att hon icke varit trolös. Ja, så har
det gått med mig. Och så kommer det också att gå med dig,
om du ej i tid med allvar lägger an på att studera din hustru,
vinna henne, ja, riktigt sträfvä efter att lika mycket vara hen-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
