- Project Runeberg -  Brutna eder : en societetskvinnas roman / Andra delen /
242

(1898) [MARC] Author: Axel Kerfve With: Oscar Keen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Ett djärft beslut

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ven. Men, ser du, jag har märkt något sedan en tid, något,
som verkligen gjort mig allvarsamt orolig. Ja, det vill säga,
jag kunde ju till och med hafva skäl att . . .
Han tystnade och tummade förläget den ring, som band
honom vid Jane, under det att blickarna tycktes sträfva bort
mot något aflägset mål.
— Ja, som sagdt, fortsatte han efter en stund, då Kurt ej
gjorde en min af att fälla in, utan äfven han syntes försjunken
i drömmar . . . Det här är ju rent af ett helvete. Jag vill
icke dölja det för dig och ej heller, att jag icke ser någon utväg
att draga mig ur detta helvete.
— Hur menar du, käre bror? kastade nu Kurt in ett svar
eller en fråga, som tycktes mer framkallad för att han borde
säga något,
— Hur jag menar? Jo, hör pa. Kan du tänka dig en
mer satanisk belägenhet. Jag älskar min hustru. Ja, se inte så
förvånad ut för det. Jag älskar henne varmt och uppriktigt . . .
Såå? Du tycks tvifla på den saken. Hvarför? Ja, jag vet,
livad du tänker säga. Men detta kullkastar icke hvad jag sagt.
Du menar, att när man som jag reser bort från maka och hem
med en kvinna som Molly — creolskans dopnamn — då är kär-
leken till ens hustru betydligt decimerad i värde, ja, alldeles borta.
—- Jo, jag menar det, svarade Kurt vårdslöst, i det han
gäspande tände en cigarett . . . Och jag kan äfven ge dig det
förtroendet, att vi män, ja, jag menar vi öfverkultiverade män,
passa icke mer för äktenskapet än en tjur till remonter. Jag
behöfver icke frukta att du skall skvallra ur skolan. Men oss
emellan sagdt; jag är redan utledsen på att vara gift.
Han sade detta med så mycket öfvertygande allvar, att
Allan ej genast kunde eller nändes att replikera med den skärpa,
som han nu velat. Men när han så betänkte, hur dessa Kurts
ord ej kunde vara annat än hugskott af den galante gardeslöjt-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Mar 5 18:08:49 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/brutnaeder/2/0248.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free