Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Ett djärft beslut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 248
— Jag tror som du, att Jane är en engel. Men just för
att jag tror detta, inser jag så mycket tydligare, att du ej kan
bli fullt lycklig med henne, förrän du äfven pröfvat på, livad
andra kvinnor kunna bjuda dig. Tro mig! Det helvete, som
du anser dig hafva kommit i med din förbindelse med mrs
O’Brin, blir dig till en himmel, när du hinner hem. Men vill
du fullt känna sötman af denna himmel med din hemma vän-
tande maka, bör du tömma den bägare till botten, som din älska-
rinna nu bjuder dig.
— Hvad tusan menar du? utbrast Allan förvånad.
— Just hvad jag säger.
— Det vill säga, du anser, att jag icke än fått nog af
hennes galenskaper?
— Icke fullständigt.
— Du är galen! Hörde du inte, livad jag nyss berättade
om äfventyret på Moulin Bouge?
— Jo, för all del. Men detta var ju mer ditt eget fel än
hennes. Hon bad dig väl aldrig om att slå den der bråkmakarn?
— Visserligen icke. Men han blef närgången. Och den
saken rår Molly för. Jag känner hennes sätt att snärta med
ögonen. Hon riktigt utmanar . . .
— Nå, det kan du ju ha rätt i. Men i alla fall . . .
— Och så är hon ju alldeles befängd med sin lust för spel.
— Musikalisk? Det har jag aldrig märkt.
— Försök icke vara kvick. Du vet nog, att hennes spel-
passion gäller guld och sedlar. Mins du icke, hvad jag talade
om från klubben?
— Jo, jag mins.
— Och från den kvällen eller rättare natten kan jag anse,
att det här helvetet tog sin början. Hon gjorde mig galen.
Och på hemvägen, när jag följde henne i hyrvagnen, var jag
dum nog att gifva mitt hjärta åt falskspelerskan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
