Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Ett djärft beslut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 2(58 —
— Jag undanber mig edert beskydd i hvad form och för
livad orsak som helst. Ar det mig man vill tala vid, träffas jag
i morgon bittida, men iclce förr.
Och innan Kurt hunnit hindra det, hade den extravaganta
damen skyndat in i sin boudoir, hvars dörr hon stängde efter
sig med dubbla lås.
Allan andades lättare. Han skulle åtminstone ej, som han
fruktat, behöfva möta äktenskapsbryterskans man i hennes egen
närvaro, då det gällde att rida ut första stormbyn med den
rasande. Han skulle få rådrum, väl vetande, att creolskan ej
själfvilligt skulle öppna sin dörr, och i händelse af våld mot den
samma föredraga att retirera ut i förstugan och sålunda und-
komma, för den händelse att mannen ej hade medhjälpare, hvil-
ket var osannolikt.
Ett nytt, kraftigare angrepp mot dörren till korridoren hördes.
Med stärkt mod och en ed på läpparne gick Allan att Öppna,
under det att Kurt helt lugnt föredrog att slå sig ned i en fåtölj,
intagande sin mest obesvärade ställning för att verka så mycket
mer, när den, som han trodde sig få se, skulle visa sig.
Dörren gick upp.
Både Allan och Kurt voro nära att utbrista i ett rop af
öfverraskning.
Det var hvarken millionären mr O’Brin eller kaptenskan
Jane Brätte som visade sig. •
Ett sådant besök som detta hade de ej väntat sig på en
tid som denna och med ett så larmande tillkännagifvande.
Den inträdande var tomtjobbareenkan fru Petterzon.
Obesväradt som om hon vore hemma hos sig steg hon in.
Hennes blickar foro forskande kring rummet utan att hon ens
med en liten nick gjorde sig besvär att helsa de öfverraskade
männen, af hvilka den ene betogs af lättnadens glädje, då man
ser sin fruktan obefogad, och den andre kände, hur ett moln af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
