Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Ett djärft beslut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■264 —
besvikenhet skymde bort de skimrande konturerna af det luft-
slott, som nyss hägrat för hans inbillning.
Fru Petterzon nöjde sig icke med att endast skärskåda de
närmaste environerna. Hon fann det äfven nödvändigt att
kasta en blick i det rum, der mrs 0’Brin nyss mottagit sin kaval-
jer från Moulin Rouge. Först när hon sett, att ätven detta rum
ej innehöll, hvad hon sökte, tog hon närmare notis om kapten
Brätte och löjtnant Silfversporre samt utbrast, vänd till den
förstnämde:
— Jag vet, att herrn förstår svenska, fast dom säger, att
herrn ska’ vara en så’n der utländing.
Allan gjorde en ironisk bugning och såg komiskt uppmärk-
sam ut, under det att Kurt åter tände sin slocknade cigarrett.
Fru Petterzon fortsatte med allt annat än dämpad röst:
— Jag har kommit hit för att genast få förklaring at herrns
fru. Min dotter Agnes ligger derinne och yrar en hop van-
sinne, som jag fordrar att ni ger mig förklaring öfver.
— Skall jag? frågade Allan förvånad, ehuru han mycket
hastigt och på grund af hvad som nyss förefallit uppfattade
skälet till den resoluta damens angrepp ... Ni har bestämdt
tagit fel på person, min fru. Jag vet mig åtminstone ej haft
den äran, att ens bli presenterad för eder fröken dotter. Ty...
— Ja, förstå mig rätt, föll fru Petterzon honom i talet.
Det är icke er jag vill åt. Men det är er hustru. Hon har
nämligen tagit sig för att i natt locka ut min dotters fästman.
Och nu ligger det stackars barnet i vild yrsel och ropar på den
sakramenskade lymmeln, som jag icke ens vill ta’ i med en tång.
Skulle det inte möjligen kunna gå för sig att få säga henne ett
par ord? För här måste bli klarhet i ett och annat.
— Sannerligen jag förstår hvarför . . .
— Men det gör jag! För si först trodde jag, att det var
en viss fröken Dinkier eller Slinker, som . .
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
