- Project Runeberg -  Brutna eder : en societetskvinnas roman / Andra delen /
266

(1898) [MARC] Author: Axel Kerfve With: Oscar Keen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Ett djärft beslut

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 266 —
fönstret. Dumt nog sa’ hon icke genast något åt mig. För då
skulle jag allt gifvit dem ett mottagande, som de skulle haft
svårt att glömma. Men jag kom in när Agnes föll till golfvet,
■och hade inte fröken Winkler kommit till hjälp på mitt rop, så
vete sjutton hur det kunnat gå. Men nu . . .
— Var god släpp min arm! afbröt Allan, då fru Petterzon
fortfarande höll honom kvar. Ni hör ju. att min fru icke. finns här.
— Inte? Det var då ovanligt fräckt!
— Människa! Vet hvad ni säger? Jag borde . . .
— Det är just det, som jag vet. Tror herrn kanske icke
att jag vet, att hon haft James inne hos sig? Tror herrn kan-
ske icke, att jag hörde, att man slog upp champis här inne?
— Ut härifrån! Ut! nästan skrek Allan Brätte,
— Icke ett steg förrän jag får se det där stycket. Ja, jag
tar mig verkligen friheten att kalla er fru för ett riktigt . . .
— Ut! dånade Allan, bleknande af vrede och grep med
fasta tag fru Petterzon om lifvet och trängde henne genom dörr-
öppningen, hvarpå han hastigt stängde igen om sig med dubbla lås.
Andfådd af ansträngningen och blossande af vrede kastade
han sig på en stol. Det senaste uppträdet syntes fullständigt
liafva brutit hans kraft.
Äfven Kurt syntes ovanligt påverkad af de pinsamma sce-
ner, som så hastigt afiöst hvarandra.
Och under det att båda iakttogo en intensiv tystnad kunde
de höra, hur dörrar öppnades och stängdes i den långa korri-
doren och hur den uppretade fru Petterzons stämma låg öfver
alla de frågor, som haglade kring henne, men af hvilka hon
icke förstod en enda.
— Hvad sägar du om den här affären? bröt Allan ändtli-
gen tystnaden . . . Sannerligen jag i hela mitt ht kunnat vänta
något sådant. Fattas nu bara, att hon kommer igen och gör
allarm på dörren. För henne kan man då tro om livad som helst.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Mar 5 18:08:49 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/brutnaeder/2/0272.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free