Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Syndens lön
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 280 —
ett uns sanning- i den der lymmelns prat? Och hvarför i all
världens namn drar du fram det i sammanhang med min skal.
Du har ju alldeles nyss, ja, äfven i natt försäkrat, att trognare
hustru än Jane finns icke på jorden och . . .
__ Stopp! Har jag någonsin vidrört ämnet om att Jane
är mig trogen eller ej? Du förlöper dig totalt. Du vet icke,
hvad du säger; och detta är nu din enda ursäkt . . . Jag anser
att Janes trohet mot mig står öfver allt tvifvel, och öfver all
diskussion . . . Har du förstått? . . . Just emedan jag älskar
henne, fast jag nu råkat in på en satans afväg, har det satt
mig- i- eld och lågor, när någon ens vågat blanda in hennes
namn ... Se der orsaken . . . Du kan ju kalla det svartsjuka,
eller livad du vill. Du kan i alla fall icke fatta den känsla, som
binder mig vid Jane, och jag hoppas för framtiden slippa höra
dina välvilliga omtankar om den tröst, da skulle kunna lämna
henne . . . Ja, vet du, efter vi nu båda för första och sista
gången kommit att vidröra detta ämne i så underlig, ja, högst
indiskret form, må det vara sagdt, att kan icke jag vara något
för Jane, icke kan någon annan vara det.
Han tystnade och blickade tankfullt ned i champagneglaset,
der de ystra pärlorna sträfvade efter frigörelse och död.
Kurt stirrade äfven han i sitt glas.
Bådas tankar gingo mot samma mål, till samma kvinna, af
hvilken den ene stulit sig till surrogat af en kärlek, som åldrig-
funnits men den andre ändtbgen fått sedan brottet trampat ned
kärleksrosornas späda broddar.
Och båda hängåfvo sig åt illusioner, som voro falska likt
vårnätternas is, spröda som kvistar af förtorkade ekar.
Kurt bröt först tystnaden. Med ett leende, som återspeg-
lade farligt mycket af hans lumpna själ, lyfte han ännu en gång
sitt glas och svarade:
_ Ku dricker jag för dig och för din varma tro på kärleken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
