Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Syndens lön
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och han sade detta med så god förställning, att Allan ej kunde
märka det djupa hån, som låg under Kurts ord. Han lyfte sitt
glas klingade med denne moderne Judas, och tog hans byss,
men utan att känna dess gift, utan att ana den lömska skade-
glädje, som låg dold bakom den högtidligt vänskapliga minen.
— Tack Kurt! svarade han, med en röst, som vibrerade
af rörelse . . . Du har rätt! Jag tror verkligen ännu på kär-
lekens makt. Det är också slut med den starr, som legat öfver
mina ögon; och jag börjar se klart, klarare än jag någonsin sett
det, att min plats är vid den husliga härden och vid min hustrus
sida, när icke arbetet och tjänsten kalla mig till plikter, som
gagna mitt vapen och mitt fosterland. Den dag kan nog icke
heller vara långt borta, då äfven du skall finna den lycka, som
du nu säger dig sakna. Och då skall äfven du erkänna, att en
varm tro på kärleken är den bästa ankargrund, den lugnaste
bivuak vi kunna få i lifvets strider. Din och din hustrus skål!
Hade Allan kunnat blicka in i den själ, som här uppfångade
hans hjärtligt kända ord, blicka in i den afgrund, som sög upp
hvarje ljud af dessa tolkade förhoppingar, skulle han funnit hur
bortkastade de voro i en brand, hvars vård var anförtrodd åt
passionerna, och att han just i denne vän, som han önskade kär-
lekens lycka såg den, som ödelagt samma lycka för talaren själf.
Men det såg icke Allan. — Hans varma tro på kärleken,
såsom han nu börjat känna den, var för varm, för öfverhettad,
och gjorde derför den atmosfer disig, livilken han aldrig behöft
ega så klar som just nu, eller ännu bättre, se’n den stund, då
han släppte in denne “vän“ i hemmets paradis.
— Nu går du således upp till Molly ? sade Kurt sedan ett
lämpligt antal sekunder blifvit lagda mellan Allans lilla tal och
hvad han själf ville ha fram.
— Får väl lof, svarade Allan liksom uppväckt ur en dröm ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
