Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Syndens lön
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
296
blet äfven han en smula oroad, samt gick att öppna. I samma
stund han gjorde detta för att se oni någon lyssnat på dem,
stängdes dörren till korridoren. Öfvertygad om att det varit
någon af hotelluppasserskorna, som verkligen roat sig med att
spionera på ett samtal, hvilket förts på franska, men nu fått
nog när hon märkt sig vara upptäckt, lät Kurt dörren stå öppen
och fortsatte vänd till la belle créole:
— Nu är det ingen, som stör oss, madame! Hur var det?
Ni reser efter dem?
Jag tror väl! Det skall verkligen bli rätt intressant.
Och ni? Stannar ni kvar?
— En vecka på sin höjd. Sedan far jag och min hustru
till Nizza och . . .
— Ah! Monte Carlo . . . Det var dit vi tänkte oss.
— Och som ännu ej kan vara för sent, svarade Kurt fre-
stande ... Jag känner min svåger. Han skall ej kunna motstå
edra böner, när ni retande som alltid kommer för att åter lägga
honom vid edra fötter ... Om inte förr träffas vi således
der . . . Au revoir.
Han bugade sig och försvann med ett segervisst leende
öfver sina läppar. Att mrs O’Brin skulle hufvudstnpa ge sig af
efter Allan, var han nu förvissad om. Själf skulle han med nästa
tåg följa efter, bara han först af fru Pettcrzon lockat innehållet
af Janes bref. Ty på detta berodde nu närmast hela utgången
af hans nya planer för vinnande af äktenskapsskillnad mellan
Allan och Jane, hvilken redan, när han själf gjort sig fri från
Vivi, måste bli hans med godt eller ondt.
Detta kom nu för honom med en rent af djäfvulsk envis-
het. Det var ej längre en tom nyck, såsom då han första gån-
gen lade ut sin snara för att fånga henne. Nycken hade vuxit
till en lidelse, som ägde vulkanens styrka, och liksom denna skulle
spränga hvilket motstånd som hälst. Hela hans själ uppgick i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
