Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Syndens lön
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
—i i ’Un i"i» i m
denna tanke, som ej ägde en hårsbredd af sonande drag, mèn
allt af själfvisk åtrå.
Dock skulle han känt marken darra, om han vetat, att det
samtal, som han nyss haft med sin själsfrände, creolskan, blifvit
genom slumpens lek åhördt af — Allan, hvilken helt plötsligt
erinrat sig, att han på skrifbordet i hotellrummet glömt kvar sitt
fickur och derför återvändt för att hämta detta. De talande
rösterna igenkände han genast. Nyfiken lyssnade han. Och han
fick höra saker, som dref kallsvetten öfver hans panna, när han
nu fann sitt tvifvel på Janes trohet — hvilket tidigare smugit
sig på honom — växa till visshet genom tankeslut af Kurts ord
och hållning vid frukostbordet och nu förrädiska stämpling mot
honom tillsammans med henne, som lockat honom från pliktens
väg. Det hade svartnat för hans ögon. En oförsiktig rörelse
hade åstadkommit det buller, som först väckte creolskans upp-
märksamhet.
Hade Kurt i det ögonblicket öppnat dörren, skulle han
redan funnit att ridån gått upp för tragedins sista akt.
När Allan åter hämtat sig så pass, att han kunde fortsätta
med att lyssna, kom hans blick att falla på ett litet samman-
viket papper, som låg invid den gardin, bakom hvilken Kurt
stått dold under början till nattens uppträde. Liksom af en in-
stinkt uppfångade han detta papper, en tuviken visitkortsblankett.
Så när hade han gifvit upp ett rop af öfverraskning. Hans
ögon träffades åter af Jans stil. Men de rader, som här voro
skrifna, voro ej som brefvet till fru Petterzon, en gärd af tack-
samhet för vänligt skydd och moderlig omsorg, utan här fick
han en tydlig bekräftelse på Kurts och Janes brott.
Det var nämligen samma ödesdigra kort som Jane skrifvit
till Vivi för att leda Allan på villospår, och som hon sedan stulit
ur styfmoderns schatull men tappat inne på Hellbachers kondi-
tori, der Kurt kommit öfver detsamma och tanklöst gömt det i sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
