Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vägrödjaren.
(Mark. 1: 1—11.)
’ Æ v a n g e 1 i s t e n Markus begynner icke
så-vEi som Matteus och Lukas sitt
evange-lium med beskrifning på Jesu fö-
" delse och barndom, utan försätter oss
med ens till den tidpunkt, då Kristus af
Johannes omtalas såsom redan kommen och
af honom genom dopet i Jordan in viges
till sitt messianska kall.
Johannes Döparen är den ende, utom
verl-dens Frälsare, som profeterna hafva
förebådat. Esaias kallar honom (Es. 40: 3):
»en ropandes röst i öknen. Bereden
Herrens väg och gören hans stigar räta», och
Malakias säger om honom: »Si, jag skall
sända min engel, och han skall bereda väg
för mig». Hvad dessa profetiska röster
århundraden förut förkunnade om Johannes,
det bekräftade Herren Jesus sjelf då han
sade, att Johannes var mer än en profet,
och att bland alla af qvinnor födda ingen
uppkommit, som var större än Johannes
Döparen.
De märkvärdiga tilldragelserna före och
efter Johannes födelse, såsom det, att
en-geln Gabriel af Gud sändes att tillsäga
Sakarias det hans bön var hörd, och att hans
hustru Elisabet skulle föda en son, samt
att Sakarias till straff för sitt tvifvel på
möjligheten häraf blef mållös, ända tills
sonen på åttonde dagen efter sin födelse
vid omskärelsen erhöll namnet Johannes,
hvilket engeln redan på förhand gifvit
honom, allt detta är oss väl bekant.
Namnet Johannes betyder huldrik eller nåderik,
och var sålunda särskildt passande för den,
som skulle förkunna att den nåderike
konungen var kommen.
Liksom en härold går före sin konung,
äskande ljud och kallande folket till
uppmärksamhet på hvad denne ämnar säga,
gick Johannes före Herren Jesus,
beredande väg för honom och pekande på
honom såsom den utlofvade Frälsaren, det
Guds Lam, som var kommet att borttaga
verldens synder. Detta utgjorde Johannes
Döparens storhet.
Johannes var ett Guds sändebud.
Medvetandet derom hade tryckt sin pregel på
hela hans person och kunde på hans öppna
panna läsas så väl af de folkskaror, hvilka
lyssnade till hans väldiga bättringspredikan,
som af det höga rådet, hvilket med ovilja
betraktade hans egendomliga uppträdande.
För egen del kom detta medvetande
honom att i ödmjukhet nedfalla inför Guds
Lam, i allt dragande sig sjelf tillbaka för
den, som han var kommen att vittna om.
Då man sporde honom hvem han var,
svarade han: Icke är jag Kristus, icke Elia,
icke en profet utan endast en ropandes röst
i öknen.
Johannes verksamhet gick icke allenast
ut på att predika utan, såsom vi veta,
äf-ven på att döpa. Och såsom hans
predikan var en bättringspredikan, så var äfven
hans dop ett bättringsdop till syndernas
förlåtelse. »Jag har döpt eder med vatten»,
säger han, »men han skall döpa eder med
den helige Ande». Johannes gaf genom
sin döpelse större eftertryck åt sin
bättringspredikan, ty denna döpelse i vatten
betecknade, såsom en sinnebildlig handling,
nödvändigheten af sinnets rening från allt
sådant, som kunde utgöra ett hinder för
undfående af syndaförlåtelse genom den
kommande Frälsaren. På detta sätt var
det, som Johannes Döparen hos sin samtid
banade väg för Frälsarens mottagande i tron.
Då Jesus på väg från Nasaret i Galileen
kom till Jordan, ville äfven han låta sig
döpas af Johannes. Det förefaller oss helt
naturligt, att Johannes först vägrade göra
det. Han visste att dopet var ett
renings-medel från synd och sålunda obehöfligt för
honom, som ingen synd hade. »Jag
behöf-ver döpas af dig, och du kommer till mig»,
utropade han, säkerligen med helig bäfvan.
Herren Jesus ingår icke i något svaromål
härpå, han säger endast: »Låt nu så ske,
ty så höfves det oss att uppfylla all
rättfärdighet», liksom han dermed velat säga,
att detta dop var i öfverensstämmelse med
hans Faders vilja.
Då Jesus steg upp ur vattnet, såg
Johannes himmelen dela sig och Anden
såsom en dufva nedfara öfver honom, och
en röst kom från himmelen: »Denne är min
älskade Son, i hvilken jag har ett godt
behag». Här se vi de tre Gudomspersonerna
framträdande, Fadren, Sonen och den
helige Ande. Härmed betecknas att det
åter-lösningsverk Jesus nu gick att fullborda,
kräfde alla tre Gudomspersonernas
medverkan : Fadren, sändande sin ende älskade Son;
Sonen, frivilligt utgifvande sig sjelf, och
den helige Ande, tillämpande på
menniskor-nas hjertan den fullbordade frälsningen.
En liten gosse, som till det språk han
skulle uppläsa i söndagsskolan, valt: »Si
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
