Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stackars Marie ej genast svarade, tillade hon:
»Hvem är ni?»
»Marie Lajolais», ljöd det sakta svaret — och
detta namn var i sjelfva verket en tillräcklig
förklaring för hennes uppträdande. Prinsessans
ungdomliga ansigte öfverdrogs af en skugga af
det djupaste medlidande. Hon visste allt förval
hvad orsak en Lajolais hade att söka företräde
hos kejsaren, och hon visste lika väl huru
fruktlöst detta skulle vara.
»Stackars barn», sade hon, liksom
kammar-tjenaren nyss förut sagt. »Kan jag vara er till
någon tjenst?»
»Bered mig tillfälle att få träffa kejsaren, ers
höghet!»
»Omöjligt, mitt stackars barn», och prinsessans
milda röst tycktes med svårighet gifva detta
afslag.
»Säg icke omöjligt, ers höghet», utbrast Marie,
med förtviflans mod fasthållande den sista
skymten af hopp, och glömmande allt annat. »Om
ni visste, huru svårt det vaiit för mig att få
tillträde hit», fortfor hon, »ja, om ni visste hvad
jag lidit, skulle ni hafva medlidande med mig.»
»Kejsaren är så förbittrad på alla deltagarne
i denna sammansvärjning», återtog prinsessan
tveksamt.
»Jag kan ej tro att-inin far är skyldig»,
fortfor Marie, »man har lockat honom i en snara;
i alla händelser kan kejsaren ju benåda» — men
nu sveko krafterna den stackars flickan, hon var
nära ätt falla i vanmakt och prinsessan måste
föra henne till en sofla. Hortense satte sig
bredvid henne och strök sakta hennes ljusa hår.
Småningom blef hon åter lugnare och kunde
berätta alla omständigheterna vid sitt och moderns
fängslande, skiljsmessan från modern, sin sorg
och förtvinan, samt huru hon till sist kommit
hit. »Och är det nu omöjligt för mig att få tala
vid kejsaren», slutade hon, »då känner jag det,
såsom om jag måste lägga mig ned här och
dö.»
»Nåväl», återtog prinsessan, som rörts till
tårar-vid flickans berättelse, »vi skola se hvad vi
kunna göra. Lugna er emellertid nu! — När
lem-nade ni er mor?»
»I morgse», sade Marie. Det tycktes henne
så länge sedan.
»Ni måste vara hungrig. Och ni har gått till
fots ända hit?»
»Jag känner mig hvarken hungrig eller trött;
jag vet blott, att min far är dömd till döden och
| att min mor är i fängelse, och så länge jag vet
det, kan jag icke hvila, än mindre äta.» —
Hortense reste sig. »Stanna här, mitt barn»,
sade hon, »jag skall tala med min mor om
möjligheten att få träffa kejsaren.»
»Hvem söker kejsaren?» yttrade i detsamma
en mild röst bakom dem.
»Mamma, det är general Lajolais’ dotter»,
utropade Hortense och fattade Maries hand; de
hade båda rest sig.
»Dottern till den man, som velat störta
kejsaren», utbrast kejsarinnan Josephine nästan
ofrivilligt.
Marie dolde sitt ansigte i händerna. Hortense
omfamnade sin mor. »J/on är likväl oskyldig,
och hon lider nu för hvad hennes far förbrutit.
Hon har lidit mycket, min mor.»
»Hvem har följt dig hit, mitt barn?» frågade
kejsarinnan, vänd till Marie.
»Ingen», svarade Hortense i hennes ställe; »hon
har kommit ensam.»
»Ensam, och så ung», sade kejsarinnan och
närmade sig vänligt. ,
»Ja, och om jag ej får träffa kejsaren, skall
jag inom kort stå ensam i verlden», snyftade
Marie, under ett häftigt utbrott af smärta.
»Jag skall ej lemna dig utan beskydd», sade
på en gång kejsarinnan och hennes dotter.
»Jag tror det», hviskade Marie snyftande, »men
min mor! — och min stackars far! Deras kärlek |
kan jag dock aldrig, aldrig återfå.»
»Mamma», sade prinsessan sakta, »försök dock ;
att bereda henne tillfälle att träffa kejsaren.»
»Det gör mig ondt, att jag icke kan det», svarade
kejsarinnan i bekymrad ton, »men kejsaren har
på det strängaste förbjudit alla sådana uppträden;,
det har ju förekommit flera under de sista
dagar-ne — och dessutom är hap för tillfället på jagt.»
»Men då han återvänder?»
»Jag måste åtminstone ha tid att förbereda,
kejsaren på denna nya nådeansökan.» \
»Och under tiden kan det blifva’för sent!» ’<
Kejsarinnan teg nägrå minuter, derefter
återtog hon: »Behåll henne hos dig så länge.
Kejsaren får ej veta att hon är här — och i morgon
få vi se.»
Detta samtal hade förts med låg röst,.
Hor-t en se tpckade sin mor med en varm blick, och
förde derefter den till kropp och själ uttröttade- j
Marie till ett inre rum, bar sjelf till henne en
riklig måltid och försökte förgäfves öfvertala |
henne att äta; men det arma barnets strupe var i
liksom tillsnörd, och hon förmådde ingenting i
smaka. En säng hade blifvit iordningstäld, och ‘
under natten hörde prinsessan, som låg i nästa i
rum, oupphörliga suckar och snyftningar; på mor
gonen fann hon Marie Lajolais på knä framför :
sängen; hon hade legat der större delen af natten. I
»Jag tänkte att det kanhända var min faders i
sista natt på jorden, och jag kunde ej sofva»,
ljöd hennes svar vid prinsessans fråga, huru hon
haft det. Prinsessan aftorkade en tår och af- ’
lägsnade sig stillatigande för att tala med sin mor. ,
(Forts.)
––––––-
Minnesord.
Menniskofruktan lägger snara, men den,
som förtröstar på Herren, han är
beskyddad. Ordspr. 29: 25.
––––––-
Anmälan.
Barnens Tidning, redigerad af L. S. med
flere medarbetare, utkommer 2 gånger i
månaden och kostar på posten 1: 50 pr
ex. Då minst 5 ex. reqvireras direkte
från Fosterhinds-Stiftelsens
Förlags-Expe-dition, Stockholm, erhålles hvart 6:e ex.
gratis. Tages 30 ex. nedsattes priset till
1 krona pr ex. och dessutom lemnas hvart
ll:te ex. gratis.
Se för öfrigt den utförliga anmälan i n:r 1.
Stockholm,
tryckt hos A. L. Normans Boktryckeri-Aktiebolag, 1890.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
