Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1890.] BARNENS TIDNING. 23
–––––––-i_i– ––––––––––––––––-Li––––––––
att för egen del komma i besittning af
slottet med underlydande. Ja, det säges
att harmen öfver det företräde man härvid
visat Engelbrekt bos Bengt upptändt ett
bittert hat mot den ädle folkhjelten.
Dagen innan Engelbrekt anträdde sin sista
för honom sjelf och vårt land så
betydelsefulla resa till Stockholm, uppsöktes han
emellertid af herr Bengt och på Örebro
slott ingicks då mellan dem den förlikning,
hvilken af riddaren och hans son strax
derefter blef så grymt och skändligt bruten.
Äfven under Gustaf Wasas befrielsekrig
och derefter följande regering, blef Örebro
vittne till många i vår historia märkliga
tilldragelser. Slottet blef under
befrielsekriget eröfradt och förstördt af Gustafs män,
men blott för att kort derefter på
konungens befallning åter uppbyggas. Under
Örebro riksdag 1540, då Sveriges rike
förklarades ärftligt inom Gustaf Wasas ätt,
bodde konungen på slottet, der ock
sedermera Karl IX vid flera tillfällen vistades.
Tillsammans hafva mer än tjugu
herredagar eller riksmöten hållits i Örebro. Der
utsågs ock slutligen 1810 då varande
marskalken af Frankrike, Jean Baptiste Jules
Bernadotte, till Sveriges kronprins.
Beläget på en liten holme i Svartån och
af strömmen skildt från staden, har slottet
undgått de stora eldsvådor, som flere
gånger och sednast 1854 ödelagt betydliga delar
af sjelfva staden. Det framstår alltså för
våra blickar sådant det sedan långliga tider
har stått. Det är bygdt i fyrkant och
för-sedt med fyra tornrundlar, af hvilka en
ännu har qvar några af sina skottgluggar.
Det användes nu för landshöfdingens och
länsstyrelsens räkning.
–––––––-
Londonbron.
(Med planch.)
ngelsmännen kalla ’Themsen: den tysta
stråkvägen, och den som sett den
ofantliga mängd af segelfartyg, större och
mindre ångbåtar, pråmar och roddbåtar,
hvilka röra sig förbi hvarandra på denna
pulsåder för Londons handel och trafik,
skall medgifva att Themsen förtjenar detta
namn. Öfver floden äro slagna icke
mindre än tretton ståtliga broar, hvaraf den
förnämsta kallas Londonbron. Den utgör
en af de mest storartade brobyggnader, som
blifvit utförda i sednare tid, och tjenar att
förmedla samfärdseln emellan de å ömse
sidor om floden liggande stadsdelarna. Den
byggdes från 1825 till 1831 för en oerhördt
stor summa, och består af fem granitbågar
samt är 283 meter lång och 16 meter bred.
Londons hamn sträcker sig från
Londonbron mer än tio kilometer ned åt floden,
och säges vara den kända verldens första
sjöhamn. Endast Liverpool anses kunna
täfla med densamma.
Den 13 december 1884 gjordes af onda
menniskor ett försök att med dynamit
förstöra den präktiga Londonbron. En allmän
förvirring och förskräckelse uppstod, men
lyckligtvis förorsakades ingen nämnvärd
skada, blott en obetydlig spricka på ett af
brons granitblock.
* Vår teckning gifver oss någon
föreställning om den ofantliga rörelsen på bron,
och nog gäller det att se upp för både
åkande och gående. Utsigten från bron är
storartad, och om en eller annan af våra
unga läsare komma att i framtiden besöka
Englands hufvudstad, skola de helt visst
mer än en gång beundrande stanna pä
Londonbron.
General Lajolais’ dotter.
IV.
Marie Lajolais följde med brådskande steg efter
sin vägvisare, liksom hade hon fruktat att icke
komma fram i tid, eller att mannen skulle ångra
sig, innan de hunnit till bestämmelseorten.
Hennes fotter tycktes knappt vidröra marken, och
hvarje spår af trötthet hade försvunnit från
hennes drag.
Lakejen fortsatte till dörren af en liten salong,
hållen i grönt. Han visade Marie en ung qvinna,
sysselsatt med att vattna några sällsynta plantor,
så att hon vände ryggen mot ingången, och
hvi-skade : »Det är prinsessan Hortense; vänd er till
henne, hon är god emot alla».
Derpå aflägsnade han sig.
Marie förblef stående på samma plats utan att
röra sig, under det hennes hjerta slog, som skulle
det sprängas, Hon kände att ett kallt,
högdraget mottagande, ett hårdt svar, skulle göra slut
på återstoden af hennes tillkämpade mod; men
det gälde hennes faders lif och hon stod qvar, i
ena ögonblicket glödande af feber, i det nästa
skakad af frossbrytningar, utan att våga gå
hvar-ken fram eller tillbaka.
Prinsessan stod fortfarande med ryggen vänd
mot den unga flickan. Hennes höga, smärta
växt, med det i nacken upplagda håret,
afteck-nade sig behagligt mot blommorna.
Slutligen försökte Marie att göra sig bemärkt,
genom att knappt hörbart framstamma: »Ers
höghet».
Prinsessan vände sig ögonblickligen om och
varseblef förvånad den främmande.
»Hvad vill ni?» frågade hon vänligt med detta
småleende, som intog allas hjertan, och då den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
