Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
purdrägt med en högspetsad mössa, under
det brinnande vaxljus, svärd och trumpeter
buros framför honom. Med statens
upplösning, 1797, upphörde äfven
dogevärdig-heten.
Markuskyrkan är onekligen Venedigs
märkvärdigaste byggnad. Den är anlagd i
slutet af tionde århundradet och har
formen af ett grekiskt kors, öfver hvars
armar och medelpunkt hvälfva sig fem
kupoler. Det intryck man erfar vid åsynen
af all den dyrbara prakt, som öfverallt
möter ögat inuti kyrkan är öfverväldigande,
liksom utsigten från det ett stycke framför
kyrkan ensamt stående tornet, det högsta
i Venedig, är utomordentligt härlig, öfver
strandsjöarne och fastlandet. Ute på
haf-vet är friskt lif. Der glida fiskarebåtarne
fram och tillbaka och de många seglen
gifva omväxling åt taflan. Från kanalerna
ljuder gondolierernas sång, under det glada
sällskap aflösa hvarandra i de lätta,
flatbottnade båtarne, utan köl. Från 13:de
till 15:de århundradet var gondolen en liten
tolfårad båt, tillhörande större fartyg. Vid
slutet af medeltiden fick den nästan
uteslutande karakter af lustbåt och utstyrdes
så dyrbart, att myndigheterna i Venedig
funno sig föranlåtna att fastställa en
bestämd gondolmodell, till förekommande af
en allt för stor täflan i lyx. Från denna
modell leder den nuvarande svartmålade
gondolen sitt ursprung. Förstäfven är
nästan alltid försedd med en prydnad af
blank-poleradt jern i form af en tandad bila.
Gondolen ros af en, högst två åror. Midt
i densamma finnas vanligen tre säten för
passagerare, under ett slags kajuta eller tält.
––––––-
Under Italiens himmel.
Skizz af J. C. v. Hofsten.
(Forts, och slut fråu foreg. n:r.)
Hvad vi under många afbrott, utrop och
anmärkningar fingo höra, var i korthet det,
att en qvinna, åtföljd af en gosse, kommit
till hotellet och frågat efter kocken Rietti.
Man hade visat henne till köket, der kocken
var som bäst sysselsatt med tillredelserna
för middagen och vid synnerligen retligt
lynne. Han hade då qvinnan inträdde,
liksom på förmiddagen, en knif i handen.
»Hvad vill ni?» frågade han barskt. »Paolo,
känner du ej igen din hustru?» frågade
hon. »Eländiga landstrykerska!» utropade
han och rusade emot henne med knifven
hotande höjd i den knutna handen.
Det var skumt vid dörren, der qvinnan
stod, och ingen såg rätt huru det gick till,
men i det samma utstötte qvinnan ett
genomträngande skri och föll handlöst till
golfvet.
Knifven, som Rietti hållit i sin hand,
föll klingande ned på stengolfvet. Sjelf
lyfte han upp den olyckliga qvinnan och
en ström af blod fläckade hans hvita kläder.
Ångestfull såg han in i hennes bleka
an-sigte och ropade gång på gång: »Anine!»
»Anine 1» »Älskade!»
Nicolo tjenstgjorde vid denna tid på
dagen såsom stekvändare, ett göromål som i
mer än ett afseende var hett nog, då han
måste stå framför elden för att vrida på
stekspettet och på samma gång var utsatt j
för kockens stränga tillrättavisningar. I 1
första häpenheten vid åsynen af hvad som i
föregick, hade Nicolo släppt hvad han hade I
för händer, och den feta kalkonen osade
redan brändt. När han såg sin fruktade
herre stå der i blodig drägt, med den
medvetslösa qvinnan i sina armar, fattade han
ett raskt beslut, hoppade ut genom det
öppna fönstret och skyndade bort till ett
polisvaktkontor, för att anmäla det Rietti dödat
sin hustru. Han hade ej långt att springa
och inom få ögonblick var han tillbaka
med tvenne manhaftiga lagens tjenare.
Det visade sig väl att Nicolos uppgift
var något förhastad. Riettis hustru var ej
död, och hvad som ännu mera stred mot
angifvelsen för mord, hon var ej ens sårad. :
Blodet hade trängt fram mellan hennes
läppar. Men den hotfulla åtbörden och det
vredgade utropet hade haft flere vittnen än
Nicolo; tvenne qvinnor, som voro
sysselsatta i köket, intygade det samma, och
knifven låg qvar på golfvet. Sjelf hade ej
Rietti ett enda ord till sitt försvar. Han
tycktes endast hafva tanke för hustrun,
som han varsamt nedlagt på en bänk, der
qvinnorna hjelpte honom att taga vård om
henne och återkalla henne till medvetande.
Och då qvinnornas uppmärksamhet togs i
anspråk af polisens frågor, var det blott till
hustrun han hviskande vände sina ord, af
hvars innehåll de kringstående blott
uppfattade sjelfförebråelser och ömhetsbetygelser.
Den stackars hustrun var alltför svag att
afgifva någon förklaring, och när den
tillkallade läkaren på det bestämdaste förbjöd
att hon utsattes för vidare sinnesrörelse,
samt lofvade att sjelf sörja för att hon fick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
