Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I vårbrytningen.
(Med planch.)
WLörka vinterdagen
to Byts i solig vår;
ä Spegelblänk i skogen
’f Lilla bäcken står.
Björkens unga grenar
Fått en skiftning re’n;
Hvita stammen glänser
Skönt i solens sken.
Späda gräset sticker
Blygt i dalen fram,
Och på berg och backar
Leka snart små lam.
Korna, som så länge
Fängslade fått stå,
Fröjdas att i frihet
Få derute gå.
Och ur stugan skyndar
Barnens glada flock,
Jublande att vintern
Är besegrad dock.
Ja, välkommen åter
Nordens sköna vår,
Du Guds goda gåfva
Till oss år från år!
Pasah == Förbigång.
(Med planch.)
f1
i vilja i dag i tankarne förflytta oss
till den tid, då Gud sade till Israels
~ _ folk, att han på grund af Faraos
mot-sträfvighet ville sända den tionde och
svåraste plågan öfver Egypten. Gud hade
tillsagt Israels folk hvad de skulle göra för
att kunna undgå denna plåga, och de fingo
nu brådtom att slagta påskalammet och
med dess blod bestryka sina dörrposter. De
skulle omgjorda sina länder, taga skor på
sina fötter och stafvar i sina händer.
Derefter skulle de äta påskalammet med
osy-radt bröd. Blodet på dörrposten skulle
komma dödsengeln att gå förbi deras
dör-I rar.
En vacker gammal sägen (I veten ju att
med sägen menas en berättelse, som från
äldsta tid gått från mun till mun) berät-
tar att i ett af israeliternas hus låg vid
denna tid en liten flicka sjuk. Hon var
ett snällt och stilla barn, men den natten
kunde hon icke finna någon ro. Feberhet
kastade hon sig fram och tillbaka på
bädden, oupphörligt frågande sin fader, som
bedröfvad satt vid hennes sida: »Fader,
är verkligen blod struket på våra
dörrposter?» Fadern sökte lugna henne med att
han tillsagt sitt folk att göra så, men
barnet fick ändå ingen ro. Flere gånger hvarje
timme upprepade hon sin fråga, och då
klockan led mot tolf, den tid då engeln
skulle gå förbi, kunde hon icke längre lägga
band på sig, utan ropade med förtviflan:
»Fader, du måste sjelf gå ut och se att de
strukit blodet på dörrposterna». Fadern
gick ut och fann till sin förskräckelse
befallningen icke åtlydd. Han strök nu sjelf
dit blodet och gick in, försäkrande sin lilla
dotter att allt var i ordning. Då blef hon
lugn, febern lade sig och hon föll i en
välgörande sömn.
Dödsengeln gick förbi israeliternas dörr.
Då den deremot braste sorg i egypternas
läger genom deras förstföddes död, fingo
Israels barn frihet att utvandra. På grund
af eget trots och olydnad fingo dock desse,
som vi veta, i fyratio år vandra i öknen,
innan de slutligen nådde det utlofvade
landet.
Denna judarnes första påsk (påsk
betyder förbigång) var en förebild till den påsk,
då Jesus, påskalammet utan vank och brist,
blef för våra synder slagtad, då fadern
ut-gaf den enfödde sonen att lida och dö, på
det vi skulle kunna bestryka våra hjertans
dörrar med hans blod, så att dödsengeln
måtte gå oss förbi.
Men vi måste ju alla dö, tänker du
måhända, så vida icke Herren dessförinnan
skulle komma igen. På ett sätt,
visserligen, men då vi tro på Herren Jesus och
att han med sitt blod försonat oss med
Gud, så går den egentliga dödsengeln förbi
vår dörr, ty den död, som kommer till
Guds barn, kommer icke såsom ett straff
utan såsom en budbärare från Fadern att
föra barnet hem till det rätta fadershuset.
Emellan dem, som älska hvarandra, kan
ibland komma något i vägen. Jag har hört
talas om en liten gosse, som höll mycket
af sin far, men likväl en dag gjorde
honom emot. Gossen hade före aftonen fått
sin fars förlåtelse, men han var dock så
ledsen öfver sin olydnad, att han under
natten förskräckt vaknade upp, fattade fa-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
