Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den feberheta panna, på hvilken döden
tryckte sin isande kyss just som stormens
furier lössläpptes öfver Vetterns vida
slätter.
Slutligen kom en jättevåg och lyfte
Ka-stor högt från klippan samt slungade
honom i hvirflande fart mot stranden. Men
af baksvallet rycktes han åter ut i de
fräsande bränningarne. Man såg honom der
som en boll slungas fram och åter af
vågorna.
Några fiskare hade märkt Kastors nöd
och derför skyndat ned till stranden. För
att ej ryckas ut af baksvallet fattade de
hvarandras händer och bildade sålunda en
! kedja. Den främste i kedjan var nära att
j fatta tag i Kastor, då en jättevåg med
fruktansvärd kraft slungade hunden med
pannan mot en uppskjutande sten. När han
en stund derefter uppdrogs, var han död.
Men mellan sina fast slutna tänder höll
han ännu Annas tomma videkorg.
Anna gret många, bittra tårar när hon
fick veta Kastors öde. Och hon begrof
honom i ett skuggrikt hörn i herrgårdens
trädgård och planterade blommor på hans
graf. Der reste hon ock en liten
minnesvård, på hvilken hon med stora kantiga
bokstäfver och dålig stafning nedskref sitt
lilla sörjande hjertäs sista helsning:
Här vilar Kastor,
han var trogen in i döden,
han försto inte bättre,
ty han va ju bara
en stackas liten hund!
––––––■
Mormors födelsedag.
(Med planck.)
sin stuga gamla Elsa
q) Sitter, lefnadsfrisk, fast grå.
# Kroppens liksom själens helsa
f Har hon i behåll som få.
Sexti år i dag hon fyller.
Tidig vårdags väna sol
Med sin milda glans förgyller
Hyddan, färdigbygd i fjol.
Stilla sitter hon och tänker
Tacksamt på den myckna nåd
Herren henne skänkt och skänker
Af sin rikedoms förråd.
Se, då öppnas dörrn, der stiga
Nu från låghvälfd förstuqvist,
Två små flickor in och niga,
Mormors älsklingsbarn helt visst.
Fem små kycklingar de bringa,
Såsom skänk från mor och far.
Bättre gåfvor ges dock inga
Än dem kärlek ger och tar.
Hur de hjertligt gratulera
Till de fylda sexti år!
Gumman gläds att få traktera
Med hvad huset bäst förmår.
Barnen låta väl sig smaka
Hvar sin bräddfull kaffekopp,
Tjernfärskt bröd på rågmjölskaka,
Och ett hvetebröd till dopp.
Sen de glada med hvarandra
Firat mormors högtidsdag,
Arm i arm de hemåt vandra
I förtroligt syskonlag.
S. H-r.
—oäo—
Från Afrika.
ipj2)jus och mörker ha åter skiftat om
li—J för våra kära arbetare ute på vårt
^ missionsfält i Afrika. Smittkopporna
ha hemsökt barnen i missionsskolan och
redan dagen efter sin återkomst från
Europa måste fru Lundahl begynna med
vården af de sjuka. Herren har dervid
nåde-fullt uppehållit hennes krafter och låtit
henne slippa att sjelf bli sjuk. Vi
meddela ur hennes bref till vänner i
liufvud-staden följande:
— Kopporna ha härjat ibland oss. Vi
ha fått begrafva trenne af våra flickor.
Denna sista hade så svåra koppor, att
huden liksom skållades af, och endast röda
köttet syntes i ansigtet, på armarna och
ryggen. »Mitt hjerta, mitt hjerta», ropade
hon, och när jag frågade henne om hjertat
värkte, svarade hon: »Ja, hjertat och allt,
allt». Hennes lidande räckte ända till
fjortonde dagen. Då slumrade hon in i den
sista långa sömnen. Från henne hördes
intet rop till Herren, men hon tyckte om
att jag bad med henne. Dagen före julafton
dog en annan flicka, som länge lidit af en
tärande sjukdom. Anda hitintills har jag,
Herren till pris, fått vara fri från smittan,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
