Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
på den lilla trädgårdssångare, som under
flere år byggt sitt bo utanför våra fönster.
Så snart jag åter blef fri — och det dröjde
länge, ty nior lemnade mig god tid att
tänka — sprang jag för att se efter det der
boet.
De små ungarne sträckte alla upp sina
hufvuden och öppnade sina stora näbb, så
att jag kunde nästan förstå att de icke
fått någon föda på länge. Jag matade dem
så godt jag förstod och vaktade sedan med
ängslan hela aftonen efter att få se modern
komma tillbaka; men hon kom icke.
Innan jag gick till sängs fick jag litet
bomull att täcka öfver dem med. Jag
tänkte att om jag vårdade dem riktigt
omsorgsfullt, skulle de kunna lefva utan sin
moder. Men på morgonen var det endast
två, som sträckte upp hufvudet för att få
mat, och innan aftonen voro de alla döda.
Så blef jag skuld äfven till deras död.
Mina systrar greto, då de fingo veta att alla
de små fågelungarne och deras moder voro
döda.
Jag vill aldrig mer hafva någon pilbåge
och aldrig mer skall jag kunna se ett tomt
fågelbo utan att komma ihåg huru jag sjelf
en gång stört lyckan inom ett dylikt. Hvar
gång jag ser en död fågel hör jag min
moders sorgset förebrående och på samma gång
förvånade fråga: ’»Har du liunnat döda denna
lilla fågel».
—HtH—
Från Indien.
Erån en svensk arbetarinna på
missions-fältet i Indien, Lavinia Kristiansson,
hafva vi glädjen att i dag meddela
följande bref:
Till Barnens Tidnings unga läsare.
Saugar, C. P. India 1890.
Kära vänner!
Enligt löfte till redaktionen af eder
tidning vill jag nu skrifva litet till eder. I
hafven alla mer eller mindre hört talas
om Indien, tänker jag, och då hafven I
också hört omtalas att Indiens q vinnor
hållas i stor okunnighet. De flesta af dem
lära ingenting. Qvinnan beskrifves i
hindureligionens skrifter såsom oduglig till allt
godt och endast duglig till allt ondt, ja,
såsom sjelfva den personifierade synden.
Det är väl derför hon varit så utesluten
från alla rättigheter att liksom mannen för;
värfva sig kunskaper. »För q vinnorna»,
heter det i dessa böcker, »äro icke religion
och religiösa iakttagelser, ty endast genom
att tjena mannen blifva de stora i
himmelen». Detta oaktadt inse nu många af de
lärda hinduerna att det är godt att gifva
qvinnorna undervisning så väl som
männen, ja, några undervisa till och med sjelfva
sina qvinnor såsom jag sjelf sett i ett par
af de hem jag besökt. Detta är ju
glädjande och bevisar ett framåtskridande till
det bättre.
På många ställen undervisas nu mera de
indiska qvinnorna af engelska,
amerikanska och tyska kristna qvinnor, och der denna
verksamhet fortgått någon tid, har man
ingenting emot att undervisa qvinnorna till
och med i den kristna religionen. Här i
Saugar, der denna mission är nästan okänd,
är motståndet större, Dock äfven här
börjar Herren röja väg.
Vi hade gjort flere fåfänga försök att få
komma in för att undervisa hos någon, då
vi en afton för flere veckor sedan åter
be-gåfvo oss ut i samma ärende, men icke
den aftonen utan morgonen derpå ledde
Gud oss till ett hus, hvars invånare voro
villiga att taga emot oss och efter ännu
ett besök der har jag nu fått göra början.
Dagen bestämdes och jag begaf mig dit,
försedd med böcker och sysaker m. m. Då
jag kom, fann jag husets tre qvinnor
sittande i god ordning på en utbredd matta
i ett litet snyggt och ordentligt rum,
väntande på mig och hvar och en försedd med
något arbetsmateriel. Frun sjelf hade en
griffeltafla och hade redan räknat ut ett
långt divisionstal för att visa mig hvad
hon kunde i räkning. Hennes man hade
lärt henne detta och äfven att läsa litet.
Hon åter hade i sin ordning lärt sin
sonhustru att stafva. De reste sig alla då jag
kom, och helsade mycket vänligt. Det
gladde mig att se deras ordningssinne och
punktlighet och jag kunde ej underlåta att
säga några erkännande ord med anledning
häraf. Jag sjöng sedan först en sång för
dem och förklarade dess innehåll. Der
förekom bland annat något om huru vårt lif
förrinner likt en ström och nödvändigheten af
att söka frälsning samt hvar den står att
finna. Derpå började vi läsa och sy och
jag måste erkänna att de voro flitiga
lärjungar, hvilka lätt fattade och förstodo hvad
som sades dem.
Ett barnbarn i huset, en liten glad gosse
omkring 7 eller 8 år var inne, och när jag
hörde att han ej gick i skola, frågade jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
