Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nu har du redan suttit här och trumfat
och läst en hel timma, tror jag», tillade
Isak, ehuru han var fullt medveten om,
att det ej varit en qvart.
»Är det möjligt?»
»Ja, visst. Skynda dig bara».
Godtroget slog Olle ihop boken och följde
med ut på gården.
»Ser du, borgmästaren har en stor, stor
trädgård», började Isak.
»Jaså, har han det».
»Ja, och der växa de grannaste äpplen
och päron. Skulle du inte ha lust att smaka
på dem?»
»Jo, men det lär jag väl inte få».
»Jo, det är just det du ska’ få, om du
följer med mig».
»Står du så väl hos borgmästarn?»
Isak skrattade. »Inte begär jag, att
borgmästarn sjelf skall plocka dem åt mig».
»Hvem gör det då?»
»Det ska’ du göra».
»Jag?» Olle stirrade häpen på kamraten.
»Ja, just du. Ser du, saken är den, att
vid den här tiden på dagen är ingen
men-niska i trädgården. Det vet jag. Och i
ena hörnet, längst bort i skymundan, är
en spjäla lossnad i staketet. Den bryta vi
lös och så kryper du in och plockar. Jag
stannar utanför på vakt, och se’n dela vi».
Olle vardt blossande röd. »Du säger jemt
att jag är dum, men nu förstår jag, hvad
du vill narra mig till. Dummare är jag
inte, din tjuf. Der ska’ du få till tack för
lärdomen», och modig i sin vrede rusade
Olle på Isak och dundrade löst på honom
med knytnäfvarna.
I stället för att försvara sig eller fly, skrek
Isak af alla krafter: »Hjelp, hjelpl» Han
hade märkt att ett fönster öppnades i
skolhuset och insåg genast fördelen af att
skenbart vara den förorättade.
»Gossar, hvad tagen I eder till», ropade
lärarens allvarliga stämma.
»Det var Olle, som slog mig, för det jag
sa’, att det inte var rätt utaf honom att
gå sin väg, när han var tillsagd att läsa
på sin lexa», förklarade Isak, afbruten af
låtsade snyftningar.
Olle stod ett ögonblick mållös inför en
så djerf lögn. »Nej, det är inte sant»,
började han, »det var Isak» —
»Tyst, pojkel Jag såg sjelf att du anföll
honom. Gå genast tillbaka in i skolsalen
och läs på din lexa. Jag skall komma ned
till dig sedan».
Med dessa ord drog läraren sig tillbaka
från fönstret för att sätta sig vid
middagsbordet, och sjudande af harm och
förödmjukelse måste Olle återvända till
skolsalen.
(Forts.)
Från det heliga landet.
(Med 2 plancher.)
fi vilja för en stund i tankarna
försätta oss långt, långt bort, ja, ända
till österlandet, till de heliga orter,
der vår Frälsare sjelf har vandrat, under
den tid han i synlig måtto uppenbarade
sig på jorden, gick omkring och gjorde väl
åt alla. Bland de platser, som härvid
måste ega en särskild dragningskraft för oss,
är utan tvifvel oljoberget, om hvilket vår
teckning i dag vill gifva oss någon
föreställning.
Oljoberget utbreder sig öster om
Jerusalem, på andra sidan Kidrondalen. Berget,
som numera är sparsamt beklädt med
olivträd, består af tre toppar, af hvilka den
nordligaste är den högsta, den reser sig
nemligen 830 meter öfver hafvet; den
mellersta, som utgör det egentliga oljoberget,
ligger midt emot tempelterassen. En
resande, som nyligen besökt det heliga
landet, skrifver om sin bestigning af
oljoberget, följande: Från Getsemane gingo vi,
några vänner och jag, den branta vägen
uppför berget. Ju högre upp man kommer,
dess mera storartad är den anblick man
har derifrån. På toppen ligger det s. k.
himmelsfärdskapellet och icke långt derifrån
är ett stort kloster, i hvars höga pelarsalar
bönen Fader vår finnes skrifven på stora
stentaflor på 32 olika språk. Enligt en
gammal sägen var det här, som Herren
Kristus lärde sina lärjungar denna bön.
Vi stego upp i en gammal minaret, som
beherskade denna höjd, och skådade från
dess höga spets i den nedgående solens sken
ut öfver en tafla så skön, så majestätisk,
att den med outplånliga drag inpreglade
sig i själen. Härifrån ser man huru de
omkringliggande bergen och kullarne
liksom en hedersvakt omgifva Jerusalem. I
norr mötes ögat af den med en minaret
krönta höjden Mizpa Samuelis. Längre bort
höja sig Samariens blåa berg och högst Ebal
och Garizim.
I öster skönjer man Moabs kala, gråa
bergskedja, hvilken söndersplittrad i
tusentals djupa klyftor, brant stupar ned i Jor-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
