Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
18W).] BARNENS TIDNING. 87
dansdalen och Döda hafvet. Detta
sistnämnda ser man äfven i hela dess
utsträckning från norr till söder, och i den klara, rena luften synes det, som om det blott läge två eller tre timmars väg aflägset. Men hela det storartade landskapets skönhet
träder dock tillbaka för det öfverväldigande intryck sinnet här erfar genom anblicken af den heliga staden Jerusalem, som ligger alldeles under ens fötter i hela sin skönhet och storhet. Med sina ståtliga murar, sina många torn och minareter framstår staden härifrån ännu såsom en stor konungs stad med sin ärevördiga Davids borg, sina
palmer och olivträd. Framför allt drogos dock mina blickar till östra sidan af staden. Här ser man nemligen den vidsträckta plats, på hvilken Salomos tempel en gång stått och der nu den storartade Omarmoskén
reser sig. Cypresser och olivträd stå nu
liksom sörjande på det rum, hvarest en gång Herrens härlighet bodde, och likväl vittnar denna plats ännu i dag om en förgången härlighet. Aldrig skall jag förgäta hvilket intryck Jerusalem från denna höga punkt gjorde på mig. Vi sjöngo tillsammans:
»Jerusalem, du högt belägna stad», och gingo
derefter långsamt utför oljoberget med
Jerusalem alltjemt framför oss». Så långt ur den resandes anteckningar. Redan omkring år 600 fans på det
egentliga oljoberget en mängd kyrkor och
kloster. Vi ha redan hört
himmelsfärdskapel-let omnämnas. Bredvid en liten arabisk by på bergets topp ligger ett
dervischklo-ster, hvarifrån man har en underbart skön utsigt öfver den heliga staden och dess
omnejd ända bort till Medelhafvet. På
nedersta sluttningen af oljoberget mot
Kidron-dalen, ligger örtagården, Getsemane, nu en liten torftig, af en låg mur inhägnad
trädgård, med sandgångar, gräsplaner och gamla cypress- och olivträd. En knapp half mil utanför Jerusalem, på oljobergets östra sluttning, ligger den lilla byn Betanien, väl bekant för oss
genom den sköna berättelsen om de tre
syskonen Marta, Maria och Lazarus, hos hvilka Herren Jesus ofta plägade gästa. Vår
andra bild i dag visar oss en utsigt af
Jerusalem tagen från vägen ut till Betanien, den väg från hvilken man antager att vår Frälsare kom inridande på åsninnan, då folket strödde palmer och bredde sina
kläder för honom. >*£g8-< Odusinna eller William Moore. Jlte) n negergosse vid namn Odusinna blef jemte flere andra negerbarn
bortröf-vad från föräldrar och syskon för att säljas. Sedan han gått genom flere
händer, köptes han slutligen af en
slafhand-lare, som sände honom med ett hundratal andra större och mindre slafvar, trångt
hoppackade, på ett stort skepp öfver oceanen. Ett betydligt antal dog under färden i följd af hunger, törst och misshandlingar. Sjelf låg Odusinna medvetslös på golfvet i
lastrummet, då slafskeppet bemärktes och
upp-hanns af ett engelskt örlogsfartyg, som
kryssade längs kusten för att hålla vakt emot eller uppbringa utlöpande slafskepp och
så-medelst förhindra den afskyvärda
slafhan-deln. Kedjorna löstes af de fängslade slafvarne och påsattes i stället slafskeppets manskap. Två dagar senare landade man vid Sierra Leone, en platå på Vestafrikas kust, hvarest missionsarbetet under årens lopp burit rika frukter. Alla slafvar, både små och stora, fördes här i land och frigåfvos. De små upptogos i skolor eller enskilda hem, der de njöto öm vård. Odusinna kom till en af landets inbyggare, en svart man, som blifvit omvänd till Herren Kristus och som behandlade den stackars främmande gossen med mycken kärlek. Så snart denne
någorlunda återvunnit sina krafter efter de svåra misshandlingar han lidit, sändes han till missionsskolan, der han fick ännu mera höra talas om Herren Jesus Kristus, och hvad han gjort för att frälsa alla
menni-skor, både svarta och hvita. Om söndagarne tog den vänlige
fosterfadern honom med sig till den ny bygda, vackra kyrkan, der han fick deltaga i den kristna församlingens bön och sång. Guds Ande verkade med det ord han der hörde och klappade kraftigt på hans unga hjerta. Förkunnelsen om Frälsarens kärlek, hans lidande och död för menniskorna, af hvilka många voro hans fiender, grep negergossen så, att han med fröjd och full af
tacksamhet öfverlemnade »ig åt denne kärleksfulle Frälsare. Odusinna villé blifva hans slaf, hans lifegen. Men när man sade honom, att Jesus icke vill hafva några trälar utan endast fria tjenare, ja, att han kallade sina lärjungar »vänner» och »bröder», då utbröt han, under det tårarna strömmade från hans ögon:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
