Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»0, det är för mycket, det är för
mycket. Låt mig blott få ligga vid hans
fotter och akta på en vink af honom 1»
Efter grundlig undervisning begärde och
erhöll han det heliga dopet, i hvilket han
kallades William Moore. Missionärerna hade
allt framgent mycken glädje af honom.
Med tiden blef han dem till stor hjelp i
deras arbete. Då han nått mogen ålder
och kommit till stadga i sin kristendom,
greps han af innerlig längtan att återse
sitt fädernesland. Der ville han om
möjligt uppsöka sina närmaste, från hvilka han
blifvit bortryckt, och för dem, liksom för
sina öfriga landsmän, tala om Jesus,
syndares Frälsare.
Missionärerne på Sierra Leone, hvilka
satte högt värde på den trosfrimodige
ynglingen, afsände honom såsom kateket på
missionens bekostnad till trakten
afldsche-mo. Der arbetar han nu i en liten by,
som heter Oschielle under namn af
missionär Moore. Han har redan haft den
outsägligt stora glädjen att se flere af sina
landsmän lyssna till predikan om korset
och anamma Herren Jesus såsom sin
Frälsare. Ja, han har till och med haft
glädjen att döpa några och har således
grundat en liten kristlig församling, ett
visserligen litet, men klart skinande ljus i det
omgifvande mörkret.
—«8-»io—
Farbror.
ITra hvad står väl på, hvarför ha pojkarne
J-VJ. knappt tackat Gud och mor och lär för
maten, förr än de springa gatan utför? Skolan
är ju slutad och flertalet af de små ha ju flugit
ut åt landet för att der tillbringa sina
sommarferier. Äfven för månget fattigmansbarn har,
dess bättre, nu mera tillfälle blifvit beredt att
få andas ut i det gröna. Det är jemförelsevis
ett fåtal af elementarskolans lärjungar, som
stannat qvar, gossar ur sådana familjer, der fadern,
bunden af sin verksamhet och modern af sin
kärlekspligt, året om bo qvar på samma ställe.
Nå ja, staden är ju ock så full af trädgårdar och
belägen vid Vetterns grönklara vågor, hvad skulle
man just här borta att göra?
Men nu, hvad skola pojkarne föreha? De
skynda åt samma håll, icke just på bestämd tid
eller i bestämd ordning, utan så fort de hinna,
tyckes det, stundom en och en, såsom nyss,
stundom en hel liten grupp, såsom nu. Ha de
hittat på något nytt sätt att slå dank, eller äro de
ute på odygd, eller äro de >flyttade med vilkor»
och måste läsa privat? Nej, tycker någon det?
Åtminstone inte de der, ty de äro snälla, väl
uppfostrade och flitiga gossar allesammans. Den
der längsta af dem är ju Bengt B.,
postmästarens son, de tre i hamptygskläderna äro doktor
Z:s gossar och de der i blå och hvita
bomulls-fodralen, äro vår kyrkoherdes små gossar. Hvem
skulle icke känna dem och veta att de fått vackra
betyg både för flit och uppförande? Den der
lille nioåringen, som ser så glad ut, heter
Martin, hvilket lär betyda tapper stridsman, det
vet han, och en man vill han gernabli i striden
mot det onda, derför har han tappert fattat sina
böcker att börja med för att slå lättjans och
okunnighetens jättar till marken.
Men hvarthän bär det då?
Jo, jag skall säga det.
Sen nu der på andra sidan gröna planen,
mellan träden, rätt ut, som jag pekar! Der ligger
ett litet hvitt hus, nätt och prydligt inbäddadt
i en lummig trädgård. Der bor — ja, ett namn
har han nog, men det kunde han gerna vara
utan, ty gossarne kalla honom ändå samt och
synnerligen bara >farbror>. Det är hans namn
och hans titel. Hur han fått den benämningen
vet jag ej, men i elementarskolan lär den visst
vara uppkommen. Lärarne der säga farbror,
pojkarne säga farbror och när man i hemmen
jemt och beständigt hör talas om den snälle
farbror, så ha föräldrar och syskon lärt sig att säga
farbror, de ock. Man vet numera ingenting
annat om.
Nå väl, gamle farbror har i yngre dagar varit
byggmästare, men nu är det inte meningen att
berätta hvarken hvad han varit eller hur han
haft det, utan endast att han på gamla dagar
nedlagt sitt egentliga yrke samt att han i denna
verld icke eger mer qvar än sin gamla hustru,
sitt lilla hus och ett torftigt, men för dem
tillräckligt uppehälle och det är ju icke så litet,
det,
Man ser inte ofta farbror ute på gatorna.
Endast om söndagen, då kan man vara viss på att
han, putsad och snygg med snöhvit ehuru ostärkt
krage, ned viken kring halsen, samt sin stora
psalmbok under ena armen och sin gumma under den
andra, vandrar af till den icke långt från deras
hem belägna kyrkan, och det så tidigt att de få
sitta på samma plats invid pelaren, der de höra
så bra och der psalmboken ställes upp på
bokbrädet framför dem. så att de kunna sjunga i
den båda två. Att farbrors kyrkobesök dock äro
någonting annat, och bättre än en from vana,
tror jag för visso och det tro gossarne med,
fastän de kanske icke så mycket funderat öfver
saken.
(Forts.)
––-t@-i–-
Anmälan.
Barnens Tidning, redigerad af L. S. med
flere medarbetare, utkommer 2 gånger i
månaden och kostar på posten 1: 50 pr
ex. Då minst 5 ex. reqvireras direkte
från Fosterlands-Stiftelsens
Förlags-Expe-dition, Stockholm, erhålles hvart 6:e ex.
gratis. Tages 20 ex. nedsattes priset till
I krona pr ex. och dessutom lemnas hvart
II :te ex. gratis.
Se för öfrigt den utförliga anmälan i n:r 1.
Stoc kholm,
tryckt hoa A. L. Normana Boktryckeri-Aktiebolag, 1890.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
