Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dumme Hans, som gick der framåt,
undrande hvar han skulle få något att stilla
sin och de sinas hunger med, såg med
förvåning, huru kaptenens lille gosse rusade
i väg barhufvad utför gatan. Han måste
följa med och se, hvad det var fråga om.
Men se, der komma ett par hästar i vild
fart rusande, körsvennen kan ej hålla igen
dem och redan synas de jernskodda
fram-fötterna öfver Vivis hufvud. Dumme Hans
bleknar af förskräckelse. »Älsken edra
ovänner», ljuder det högt i hans öron och utan
besinning rusar han fram, rycker barnet
till sig, men träffas dervid af en häftig
spark från en af hästarne. Han kastas
omkull och ett af vagnshjulen går öfver hans
högra ben. Men barnet är räddadt.
Det var aftonen af samma dag. Hos
kapten Elmers var allt åter stilla och lugnt.
Vivi hade hemtat sig från förskräckelsen
och smärtan af en liten skråma i handen.
Nu låg han i sin lilla mjuka bädd och log
i sömnen. Färden till landet hade blifvit
instäld.
I det trånga källarrummet låg stackars
Hans qvidande af smärta. Hans bedröfvade
moder satt bredvid och gret.
»Min käre gosse», suckade hon, »du, som
dugde till intet, du fick dock utföra en
engels tjenst och rädda ett barn ur lifsfara».
Nu knackade det på dörren, och in trädde
en hög, reslig gestalt. Det var kapten
Elmer. Han gick fram till den sjuke gossen
och yttrade, i det han hastigt torkade bort
en tår:
»Hans, kan du förlåta mig de hårda ord
jag sagt till dig? Du har räddat mitt barn.
Jag ser, att du duger till mycket.
Hädanefter vill jag draga försorg om dig».
»Och ni», fortfor han, vändande sig till
modern, »mottag här en ringa
tacksamhets-gärd», och han tryckte en summa
penningar i hennes hand. »Gud välsigne er och
era barn».
Och innan enkan och hennes barn
hunnit hemta sig från sin öfverraskning var
kaptenen försvunnen.
Men modern sammanknäppte sina
händer och hviskade:
»Fader i himmelen, jag tackar dig att
du på en väg, som vi icke kunnat tänka,
beredt oss denna hjelp».
Från Indien.
Utdrag ur bref från fru Iwar i Indien.
Nimpani, Betul, hösten 1889.
För att nu börja med det närmast
liggande, får jag omtala att jag varit ute och
rest ända till Sagar. Den sedvanliga
missionskonferensen sammanträdde der i år,
och Valentins inbjödo fruarna att vara sina
män följaktiga, hvilken inbjudning med
glädje efterkoms af fruarna Lindroth och
Iwar. Denna färd var obeskrifligt
uppfriskande för mig, ty sedan i maj, då jag
var i Badnur, hade jag ej lemnat gården.
Pastor Karlson från Badnur gjorde oss
ressällskap. Han kom ett par dagar förut
hit och så foro vi härifrån i hvar sin
oxkärra. Då man ej är ömtålig för stötar
och skakning går detta ganska bra på en
bädd af hö och med en kudde bakom
ryggen. Visst blef det hett de hetaste
tim-marne och visst blef jag litet rädd, då vi
skulle öfver floderna, der vattnet stod högt
upp på hjulen af kärran, som lutade än
åt den ena sidan än åt den andra; men
Herren hjelpte oss väl igenom, och efter
två dygns färd kommo vi till Itarsi, vår
jernvägsstation.
Det kändes nästan litet europeiskt att
på morgonen gå till jernvägsstationen, icke
utan en förnimmelse af jernvägsfeber, ty
klockan hade slagit 8 och skulle tåget
gå, men sedan vi förgäfves sökt att få
biljetter vid stationen, fingo vi höra att
tågets afgångstid var mellan 9—12, alltså
god tid. Vi hade flere gånger sökt att få
en tidtabell, men förgäfves. Först sedan
vi återkommit till Itarsi fingo vi en sådan,
hvilket var stor förlust, ty vi hade vid
bortresan i full dager, kunnat taga reda på
åtskilliga märkvädigheter, som vi nu
endast anade oss till. Ett storartadt intryck
gjorde den väldiga Nerbuddafloden, som
brusade fram på gränsen mellan
Hoshanga-bad, en af de l8 centralprovinserna, och
ett temligen sjelfständigt indiskt rike,
Bho-pal, bebodt af muhammedaner och styrdt
af drottning Begum, en mycket lärd qvinna.
Derefter foro vi genom ett annat land,
Gwa-lior, och så voro vi i Bina, der vi fingo
stanna öfver natten. Tåget skulle gå kl.
5 på morgonen och vi hade fått löfte om
té från hotellet, men innan detta hann
komma gick tåget kl. 1/^b. Som väl var,
sofvo vi i vår kupé och undsluppo
der-igenom svårigheten att blifva efter, fastän
nattro ej bestods. Tidigt på morgonen j
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
