Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mammas födelsedag.
(Med planch.)
morgon är mammas födelsedag,
q) Hur gerna jag den ville fira,
T Och blommor af allra vackraste slag
& Kring grånande lockarna vira!
Och så med små ängsblommor röda
och blå
Jag bordet ock vackert vill smycka,
Och när hennes ögon se’n hvila derpå
De stråla af kärlek och lycka.
I morgon är mammas födelsedag,
Hur kär mig den dagen har blifvit!
Ack, offre jag då mitt sjelfviska jag
För allt hvad åt mig hon har gifvit!
Ja, offre jag glad min vilja, att så
Jag henne min kärlek må visa,
Och genom att städse Guds vägar gå
Min Fader i himmelen prisa!
––––––
”Att lyda order”.
>Den, som ifr trogen i det
minsta, han är ock trogen i det
som mer är, och den som är
orättfärdig i det minsta, är ock
orättfärdig i det som mer är»
(Luk. 16: 10).
funisolen stod midt på himmelen
sugande upp vattnet från bäckarne och
^ brännande gräsmattorna bruna.
Boskapen hade äfven tröttnat på det torra
betet och stod nu ända till knäna i
dammen på den sida, der de gamla pilträden
kastade en bred skugga. Det var för varmt
både att arbeta och leka, och de båda
gossar, som en god del af förmiddagen stått
på bryggan med metspön, drogo nu upp
dessa och kastade sig i skuggan under några
alar på stranden. En af dem, Wille
Don-ner, hade i fickan en illustrerad tidning
med teckningar öfver ett större fältslag.
Han bredde ut tidningen på marken och
började förklara teckningarne för sin vän,
Georg Norman.
»Om jag endast vore gammal nog», sade
Wille allvarligt, »skulle jag blifva soldat
och gå i främmande krigstjenst. Det vore
stort att kunna hjelpa ett förtryckt folk
mot orättvisa inkränktare. Önskar du
aldrig, Georg, att du vore en man?»
»Jo», svarade Georg, »jag skulle gerna
vilja vara en man, men min mamma
säger att vi icke behöfva vänta så länge för
att visa vårt mod; det kunna vi göra
redan nu».
»Ja, jag vet», sade Wille, »kusin Herman
kastade sig här om dagen i vattnet och
räddade en gosse från att drunkna, och
han är ännu bara en volontär, men han
är stor och stark, som pappa».
»Åh, det var icke så mamma menade»,
svarade Georg. »Hon sade, att en god
soldat måste vara redo att fullgöra hvarje
pligt, och att det ofta fordras mera mod
att fullgöra småsaker, som förefalla oss
motbjudande och tråkiga, än att i krig
marschera rakt emot fienden. Hon sade, att
en soldats första pligt är att lära sig lyda
order, och att det just är hvad vi gossar
hafva att göra».
Wille såg ingalunda hågad ut att taga
saken från den sidan, då i detsamma en
dörr på en af de hvita stugorna strax
nedanför dammen öppnades och en röst
ropade:
»Wille, Wille!»
Han rörde sig dock ej ur stället utan
fortfor att med ostördt lugn betrakta
teckningarne.
»Hörde du icke att någon ropade på dig?»
sade slutligen Georg.
»Åh, det var bara mamma», svarade Wille.
»Hon vill, förstås, skicka mig något ärende
igen, men jag ämnar icke gå ut i den här
hettan».
Georg såg förvånad upp på honom.
»Men hvad skall hon väl säga, då du
kommer hem?»
»Åh», svarade Wille vårdslöst. »Hon
be-höfver inte veta att jag hörde henne, ty
jag vände aldrig på hufvudet».
»Hon går till brunnen efter vatten», sade
Georg, som såg bort åt stugorna. »Jag
ville hellre blifva stekt som en flundra i
solhettan, än ligga här och se min mor göra
hvad jag borde göra».
»Prat», sade Wille, »hon är så van att
stå vid spiseln, så hon märker inte värmen».
Medan han ännu talade kom en qvinna
med ett barn på armen ut på trappan till
en af de andra stugorna och ropade:
»Georg!»
»Här är jag», ropade Georg tillhaka och
sprang upp.
»Gå inte än», sade Wille, »vi måste först
se igenom tidningen; det gör ingenting om
du dröjer en stund».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
