Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
utbredning, hos hvilka de hemta sin
näring. Fjärilarne föra ett mycket olikartadt
lefnadssätt; somliga flyga omkring under
dagen, andra i skymningen, andra åter om
natten; derför indelas de ock i dagfjärilar,
aftonfjärilar och nattfjärilar. De vistas i
skogar och lundar, på fält och ängar o. s. v.
der de fladdra omkring för att suga safter
ur blommorna. Föga sällskapliga, visa de
j en afgjord förkärlek för ensamheten.
Dagfjärilarne förmå att långa stunder hålla
sig uppe i luften, under det de på lätta
| vingar fladdra från blomma till blomma;
| men deras flygt sker vanligen i sigsag än
I åt höger än åt venster, än nedåt än uppåt.
På detta sätt lyckas de undkomma de många
fiender, för hvilka de eljest skulle blifva
t ett lätt vunnet byte.
Äggens antal vexlar i hög grad.
Ho-j norna af vissa fjärilar lägga endast några
tjog ägg, andra hundratals. Då äggen
läggas äro de öfverdragna med ett klibbigt
! ämne, som genast hårdnar i luften och
tje-nar till att fästa dem vid de föremål, på
hvilka de blifvit lagda, samt att skydda
dem mot ogynnsamma
väderleksförhållanden. Tidpunkten för larvens framkomst
är iifven olika, somliga behöfva endast några
dagar, andra flera månader. Kalla och våta
somrar äro ogynnsamma för fjärilarnes
förökning.
Redan då larven framkommer ur ägget,
ser han sig omgifven af lifsförnödenheter,
emedan äggen alltid läggas der riklig tillgång
på sådana finnes, och han börjar då genast
sin första måltid med den glupska aptit,
som utmärker nästan alla larver. Tack
vare denna, tillväxer han hastigt och är snart
färdig att aflägga den yttre huden. Några
dagar förut upphör han att äta och håller
sig orörlig. Småningom förtorkar den äldre
huden, och så snart den nya blifvit
tillräckligt fast, börjar larven af alla krafter
arbeta på sin befrielse ur den gamla
omklädnaden. Hans ansträngningar krönas
slutligen med framgång; det besvärliga höljet
brister sönder och larven kryper fram, iklädd
en ny drägt. Denna hudömsning upprepas
4—8 gånger under larvens korta tillvaro
och åtföljes alltid af ett slags illamående
i förening med bristande matlust, hvarför
han för hvarje gång behöfver någon tid att
hemta nya krafter.
Sedan sista hudombytet försiggått
inträder larven i pupptillståndet och uppsöker
då någon undangömd vrå, der
förvandlingen ostördt kan försiggå. Sjelfva puppan
utgör nu ett särdeles vackert föremål, der
han hänger på något gammalt staket eller
på undersidan af ett blad i en buske, och
till utseendet påminner om ett stort
ör-hänge. Om en juvelerare också vore i stånd
efterhärma dess form, skulle han dock
aldrig kunna återgifva de teckningar i grönt,
svart och guld, som karakterisera denna
puppa.
Pupptillståndet räcker blott en kortare tid.
Efter omkring tio dagar begynner den
blif-vande fjärilns mörka färgteckning lysa
genom puppans tunna och genomskinliga hud.
Plötsligen brister denna vid hufvudet,
hvarpå den nyfödda ljärilen så småningom
arbetar sig fram, klättrar upp på något
föremål, i närheten med sina till en början
klibbiga, tjocka och sammanvecklade
vingar hängande orörliga vid kroppen.
Pupporna kunna för öfrigt vara nakna,
då de sakna yttre omhölje, eller inväfda,
när de omgifvas af ett hylle, som kan vara
bildadt af silkestrådar, och då kallas kokong,
eller träpartiklar, jord, sand och dylikt.
Fria puppor träffas liggande i jorden, bland
mossa, under stenar, bark o. s. v., eller
befinnas de med en mångdubbel silkestråd
rundt omkring lifvet vara fastgjorda vid
det föremål, der de hafva sin plats, i
likhet med våra välbekanta kålfjärilar.
Kroppen hos en fullt utbildad fjäril
består af tre delar, hufvud, mellankropp och
abdamen. Af dessa är hufvudet
jemförelse-vis litet, nästan trekantigt till formen samt
försedt med hår eller fjäll.
På mellankroppen hafva ben och vingar
sitt fäste, och livad de förra angå, så äro
de, liksom hos andra insekter till antalet
sex, men af en ganska svag byggnad.
Vin-garne äro fyra; de främre vanligen
triangel-formiga och de bortersta nästan
qvadrati-ska, men talrika undantag härifrån finnas.
Har du någon gång försökt fasthålla en
fångad fjäril, så har du nog äfven märkt
det fina mjöl, som fastnat på fingrarne.
Detta för blotta ögat stoftlika ämne
befin-nes under mikroskopet vara en mängd små
fjäll af omvexlande form och det mest
prydliga utseende.
Dessa vingfjäll, som ej äro annat än
förändrade hår, bestå af en bredare skifva och
ett litet skaft, hvarmed de äro fåstade i
säcklika fördjupningar i vingarne, och de
granna färgerna på fjärilarnes vingar bero
på närvaron af dessa fjäll, hvilka ligga tätt
intill hvarandra som tegelpannorna på ett
tak.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
