Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I de tropiska länderna uppträda fjärilarne
med en utmärkt färgprakt och ovanlig
storlek. Man känner derifrån sådana, som hafva
mer än en fots vingbredd.
Inom fjärilarnes grupper träffas många
arter, hvilkas glupska aptit under
larvtill-j ståndet gör dem till farliga gäster för våra
J skogar och odlade växter, då de, hvilket
| ej sällan händer, uppträda i massa. Bland
dylika må nämnas tallspinnaren och
tall-flyet, hvilka angripa barrträden och
stundom åstadkomma vidtomfattande
härjningar. Frostfjärilen anfaller knopparne på
våra fruktträd, men äfven andra träd, såsom
bok, ek, lind. Krusbärsmätaren aflöfvar
krusbärsbuskar och larven af den s. k.
äpplemasken gör långa gångar i äpplen och
päron, hvarvid han, såsom nog mången
iakttagit, ej sällan döljer sitt tilltag genom att
sätta fast ett blad för borrhålet.
—4-SFI—
Gorillan.
(Forts, och slut från föreg. n:r.)
Den största af Asiens menni skolika apor
är orang-utangen. Han uppnår en höjd af
ungefär 4 fot samt har kort, bred hjernskål
och små öron. Armarna äro ännu längre
än hos föregående arter och räcka ända
ned till fotterna. Äfven bakfötternas
tumme är liten och saknar vanligen nagel.
Äldre djur och isynnerhet hanarne äro
försedda med ett skägg, och hos dessa senare
finnas dessutom ett slags egendomliga
valkar på sidorna af ansigtet. Färgen på
ansigtet är blågrå, på kroppens öfriga delar
rostbrun. Orang-utangen tillhör uteslutande
Borneo och Sumatra. Han är, liksom
chimpansen, sedan lång tid bekant i Europa,
och om hans lefnadssätt i vildt tillstånd
känner man mera än om chimpansens och
gorillans.
Orang-utangen vistas i sumpiga skogar,
och der tillbringar han större delen af sitt
lif i trädens kronor. Endast undantagsvis
stiger han ned på marken, då hunger eller
törst drifver honom dertill. Hans sätt att
färdas fram genom skogen är derför högst
egendomligt. I halft upprätt ställning, stödd
på händernas knogar, går han fram utefter
en af de större grenarna på ett träd, till
dess han med sina långa armar kan nå en
gren af ett annat, hvilken han då griper
om med båda händerna, synes först pröfva
dess styrka och svänger sig derefter
beslutsamt öfver till denna, hvarpå han fortsät-
ter sin marsch på samma sätt som förut.
Han synes alltid välja sådana träd, som
med sina grenar äro inflätade i andra. Han
springer aldrig och likväl rör han sig på
detta sätt framåt med ungefär samma
hastighet som en menniska på marken under
honom. Om nätterna sofver han i ett
näste, som han tillredt af qvistar på samma
sätt som gorillan och chimpansen.
Info-dingarne påstå ock, att han dervid skyler
sig med blad. I nästet stannar han till
dess solen står högt på himmelen, och
under den mellersta delen af dagen intager
han sin föda.
Orang-utangen är ett fredligt djur, som
endast då det såras eller retas, anfaller
men-niskan. Någon synnerlig fruktan för
men-niskan synes han ej visa och flyr ej för
henne, om han upptäckes.
Infödingarne förklara, att orang-utangen
aldrig anfalles af något djur i skogarna,
med två sällsynta undantag, och då brukar
han gå som segrare ur striden. De två
djur, hvilka djerfvas anfalla denne
skogar-nes herskare, äro, egendomligt nog,
krokodilen och python-ormen. Då det är ondt
om frukt i skogssnåren, tvingas
orang-utangen att söka sin föda vid flodstränderna.
Härvid försöker krokodilen stundom att
anfalla honom, men orang utangen springer
upp på sin motståndare och angriper
honom med händer och fötter, rifver upp hans
strupe och dödar honom slutligen. Om åter
en orm anfaller en orang utang, försvarar
han sig kraftigt med både händer och
tänder och blir sålunda äfven honom
öfver-mäktig. Orang utangen har ofta blifvit förd
till Europa, och en mängd iakttagelser äro
gjorda på detta djur i fångenskap.
——
Bot för gräl.
■Tfi "T mu kär ni er åt för att aldrig
kom-31! jL ma i gräl?» frågade någon en from
man, känd för sin fridsamhet. Hans
svar var lika vist som lärorikt för en hvar:
»Jalåter den, som vill gräla, gräla
ensamt.
En missionär i Afrika besökte en gång
en omvänd hedning och hans hustru,
sedan de blifvit upptagna såsom medlemmar
i hans församling. Innan de blifvit kristna
brukade de ständigt gräla. Han frågade dem
huru de nu kunde lefva så stilla och
fridsamt. Mannen svarade: »Det händer nog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>