Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
under korset». Detta upprepade hon flere
gånger.
Sedan hon legat alldeles tyst en lång
stund, bad hon: »Mamma, lyft upp mig».
När jag hade gjort det, tillade hon: »Lägg
din kind emot min», derefter hviskade hon;
»Nu har jag mistat min hörsel». Då var
stunden inne att den gode herden ville
hemta sitt lilla lam. Hon slog upp ögonen
och såg oafbrutet mot himmelen. »Nu
kommer Jesus», sade jag och i detsamma
tillslöt hon ögonen och anden hade flytt
till den vän, hon så mycket hade längtat
efter. Han hade tagit henne i sin famn
och burit henne hem till sig med glädje.
Måtte de unga, som läsa denna sanna
berättelse om en liten flickas saliga död,
manas deraf att söka Herren i tid och på
fullt allvar gifva honom sina hjertan, på
det de med fröjd må ila till hans möte,
när helst han kallar dem!
Willie EM isons vingar.
NIONDE KAPITLET.
Rosa fann fru Jones hemma. Just denna
morgon hade hon för första gången sett VVillies
föräldrar sedan de lemnat hennes hus.
>De bo här, men de komma ej hem ännu på
en stund, fruktar jag>, sade hon. »Så snaft de
komma skall jag skicka dem till barnet, som de
så samvetslöst öfvergåfvo».
»Stackars liten», fortfor hon gråtande, »jag
sade alltid, att han var för god för denna verld!
Han var den förste, som kom mig att tänka på
min själ».
Fröken Simmond såg lilla«, som nu var en
liten knubbig flicka på tjugo månader, och gaf
henne en kyss från Willie, derpå lemnade hon
Polgatan och gick för att återvända till
herberget.
Det var midnatt. Willie slumrade. Hans
ande-drägfvar kort, ett tydligt tecken, att hans
timglas snart var utrunnet. En man ochenqvinna
samt en tjugoårig flicka stodo vid sängen. __ Det
var Willies föräldrar och hans syster. Ännu
hade han ej känt igen dem.
»Mitt lilla lam!» klagade modern, »han var
alltid ett sådant snällt barn! Så mycket sämre
var det att vi behandlade honom så illa».
»Ja, ja!» suckade fadern, »vi voro hårda, det
är säkert. Må Gud förlåta oss det!»
Och heta tårar banade sig väg utför hans
kinder.
Willie vaknade, såg sig omkring och kände
genast igen de sina.
Han smålog mot dem och hviskade med svag
röst:
»Huru god Gud är! Jag längtade så mycket
att få se er». Derpå tillade han med högre röst:
»Kära far och mor och syster, jag går nu till
Jesus, och jag ville sä gerna att ni också skulle
komma till honom! Min Frälsare — han vill
blifva er Frälsare».
Han stannade och endast de närvarandes
snvft-ningar afbröto tystnaden. Willie tillslöt sina
ögon, sammanknäppte händerna och bad:
»Käre Herre Jesus, välsigna min käre fader
och moder och syster! Gif dem nya
hjertan, då skola de älska dig och — hata —
synden. Hjelp dem att lägga bort — att dricka —
och — bruka fula ord. Förlåt oss alla våra
synder, för Jesu skull. Amen».
Då Willie tystnade, knäböjde hans syster vid
sängen och kysste gång på gång hans hand,
under det hon fällde ymniga tårar.
AVillie smekte med andra handen hennes kind;
derpå såg han upp på föräldrarne och sade matt:
»Lofva — lofva — inte bränvin mer, — för
Willies skull».
»Jag lofvar», sade alla tre på en gång; och
Willie viftade med handen, under det hans
an-sigte strålade af glädje.
Husmodern och Rosa voro inne i rummet. Han
vinkade åt dem att komma närmare och hviskade
svagt:
»Helsa alla gossarne, och bed dem — lefva —
för — Jesus».
Derpå fäste han sina ögon på Rosa och sade:
»Tacka den lame gossen — som ni talade om,
derför att han hjelpt mig — att göra det, som
var rätt. Säg honom att vi skola mötas i
himmelen. Mina vingar —; Herren Jesus skall lära
mig att flvga».
Willie smålog och detta leende var liksom
första strålen af det himmelska solsken, som
lägrade sig öfver hans ande, då han ingick i sin
Herres glädje.
Willies inflytande kännes ännu på herberget,
ehuru många år förflutit sedan han flyttade
der-ifrån till sitt himmelska hem, och Rosa
Simmond uppmanar ofta sina söndagsskolbarn att
likna den ofärdige gossen och Willie Ellison.
(Slut.)
–-►3*H*–-
Om ”förklädnad” eller ”skyddande
likhet”.
>fbud talar till oss menniskor på mångahanda
65 sätt, icke blott i sitt uppenbarade ord, der
vi lära känna hans innersta väsen, som är
kärlek, och der han visar oss frälsningens väg,
utan äfven genom vårt lifs alla skickelser och
icke minst genom den yttre skapelsen. Inom
denna har visserligen genom menniskans
syndafall en sorglig rubbning inträffat i den
ursprungliga sköna ordning, som der rådde, och skärande
missljud störa nu ofta den fullkomliga harmoni,
som herskade, då Gud såg på allt det han gjort
hade, och fann, att »det var allt ganska godt».
Men denna rubbning i naturen i följd af synden
förminskar dock ej i någon mån den
skapare-härlighet, som framlyser i alla Guds verk. Hvart
vi blicka omkring oss under den sköna
sommartiden. då Herren »utsänder sin anda och förnyar
jordens anlete», se vi, om vi eljes fått ett öppet
öga, ständigt nya spår af den gudomlige
Skaparens oändliga makt, vishet och godhet, ständigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
