Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Från missionsfälten.
Utdrag ur ett bref från missionär Ivars fru i
Indien.
Nimpani den 15 Okt. 1890.
. . . För några dagar sedan hörde vi att
gräshoppas värm ar slagit sig ned i Sohnpua,
ungefär två svenska mil från oss. Vid
tretiden i fredags (d. 3 Okt.) syntes de öfver
bergen norrut, hvilka för blotta ögat tedde
sig som om en tjock rödbrun rök hvirflat
upp från dem. I kikaren såg man tydligt
att denna rök bestod af millioner lefvande
varelser, hvilka med förfärande hastighet
närmade sig oss. Det gälde nu att i hast
göra hvad som kunde göras för att hålla
dem på afstånd från vår lilla trädgård. i
Egendomligt nog fingo vi för detta ända- |
mål använda samma vapen, som vi använde ’
vid mötet med tigern, n em liven oljud och
eld eller rättare rök. Jag hade godt om
tomma blecklådor Dessa utdelades nu åt
stora och små. Alla trummade med kraft
och hänförelse. Min man öfvervöt en mängd
trasor med fotogren och uppgjorde eldar åt
de håll, hvarifrån de tätaste svärmarne
hotade med anfall. Den tjocka röken tvang dem
att något ändra riktning och höja flykten.
Flere gånger slogo odjuren ner i vår
vackra akacia, som står midt i trädgården,
men de blefvo bortjagade innan de hunno
göra någon egentlig skada. Då
gräshopporna kommo, skyndade boskapen hem till
sina skjul och hönsen fingo brådtom att
komma under tak; äfven menniskorna
häf-vade för den stundande natten. Vid dess
inbrott slogo gräshopporna sig till ro i
träden i sådana hopar att grenar, som väl
kunnat bära flere personer, med väldigt
brak störtade till marken. Det påstås
äfven. och vi hålla det för troligt, att
mans-tjocka träd afhrutits af deras tyngd. I
mörkret hörde vi ett oupphörligt
knäppande såsom om hundratals råttor varit fullt
sysselsatta i hvarje träd. Vi togo för gifvet
att gräshopporna åto upp hvart enda blad, j
men funno till vår glädje att orsaken till
ljudet var helt annan. Dock togo de från |
åtskilliga träd det mesta af löfverket innan j
de på morgonen lyfte Ningarne för att söka j
efter frukost.
Vi voro då bättre beredda att taga emot J
dem. Så snart de fiendtliga härarne satte j
sig i rörelse antändes stora eldar och den
förskräckliga musiken förnyades. Gonderna
trumma ofta för nöjes skull hela nätterna
igenom. Det var också för dem ett kärt be-
svär. Till och med lille Prabba Das
trummade. I dryga tre timmar fortforo
gräs-hoppsvärmarna att hvirfla fram öfver våra
hufvuden såsom ett starkt oväder. Der de
slogo ned på marken förtärde de allt, som
föll dem i smaken, och lemnade intet qvar.
I flere af våra grannbyar ha många fält
blifvit alldeles afätna, och det blir nog en
mycket känbar förlust för egarne.
De stackars gonderna sökte i det längsta
att drifva bort skadedjuren från sina
åkerfält, men då det ej lyckades, satte de sig
ned att gråta. Somliga sädesslag lemnades
dock orörda. Jag sänder nu några vingar,
så att I mån kunna föreställa er storleken
och utseendet af dessa gräshoppor, hvilka
utgöra en sådan landsplåga för söderns folk,
som ofta för sina egna övon få se hvad
profeten Joel skildrar i första och andra
kapitlen. Måtte de också lära af detta, att
i stället för att samla egodelar endast här
på jorden, söka efter de skatter, som ej
för-derfvas af rost och mal och hvilka tjufvar
ej kunna taga ifrån dem.
I dessa trakter äro dock gräshoppornas
härjningar ej vanliga. En gammal gubbe,
som jag träffade i går. hade aldrig förut
sett dem. I andra trakter af Indien
komma de nästan hvarje år. Folket rostar dem
på glöd och äter dem. De lära till smaken
påminna om räkor.
. . . Mycket kunde vara att berätta om
»chirme», ett slags röfvare, för hvilka hela
befolkningen mellan Nimpani och Betul
nu under mer än fjorton dagar hyst den
största förskräckelse. Ingen har ännu sett
någon »chirme», men om nätterna sägas
de kasta stenar i byarna. Det påstås att
de stjäla barn och äfven fullvuxna för att
lägga dessa som grund under brohvalf. En
parfvel i Padar sade sig ha råkat ut för
dem och endast kommit lös mot löfte att
fånga fem barn åt dem. Svårt är att veta
hvad som kan vara grunden till alla dessa
berättelser. Troligen spridas de af sådana,
som under nätterna vilja plundra
trädgårdarna.
Bedjen för ossl Vi behöfva det i alla
afseenden! Zelma Ivar.
Må hvarje meddelande från våra bröder
och systrar ute på missionsfälten mana oss
att i bön och kärlek tänka på dem. Må
vi komma ihåg detta, så att Herren en dag
må kunna säga till hvar och en af oss:
IIvad han eller hon kunde, det gjorde hon.
––––––-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
