Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
faldiga gånger har han klappat på ert
hjer-tas dörr, och I försökten att icke höra
honom, eller, om han klappade så hårdt, att
I icke kunden undgå att höra, svaraden I:
’Vänta något litet; jag kan icke ännu öppna
dörren. Jag har mina vänner, som skulle
hele mig, om jag gåfve mitt hjerta åt Jesus.
Jag han icke; när jag får lägligare tid, vill
jag släppa dig in.’ Åter en annan gång
hafven I svarat: ’Vänta något litet, ty jag
är ännu alltför ung. Jag skulle icke, om
jag öppnade åt dig, förblifva så lycklig,
som jag nu är. Jag är ännu alltför ung,
att tänka på så allvarliga ting. Gå bort
och kom igen, när jag blir äldre.’ På detta
sätt hafven I alla, med en eller annan
ursäkt, många gånger bortvisat Herren Jesus
från edra hjertan. I saden mig nyss, att,
om I behandladen mig så, skulle jag icke
komma tillbaka; men Herren Jesus är en
långt bättre vän än jag, ty han kommer
alltjemt tillbaka. Och likväl, mina dyra
barn, finnes det en gräns äfven för hans
tålamod, och en gång skall han klappa på
för sista gången hos hvar och en af eder.»
»Kära tant Emma, jag har aldrig tänkt
härpå förr», svarade den tolfåriga Maria
med allvarlig uppsyn. »Månne han ännu
en gång vill klappa på hos mig? Jag vill
då icke låta honom vänta, utan bedja
honom strax träda in.»
»Jag tror att han i denna stund klappar
på hos dig. Minnens I icke de sköna ord,
han sjelf yttrar härom: Si, jag står för
dörren och klappar; hvilken som hörer min
röst och upplåter dörren, till honom vill jag
ingå och hålla nattvard med honom och han
med mig.’»
»Låtom oss, innan vi skiljas åt i afton,
bedja honom komma in till oss alla.» Och
tant Emma satte sig till orgeln och sjöng
med barnen:
Kom in till oss, o Jesu kär,
Kom in att hos oss bo!
Tag dig ett. hem ibland oss här
Och blif oss alla dagar när,
Och blifve det vår fröjd, vår ro.
Att barnsligt på dig tro!
Må vi ej sluta dörren till,
När helst du klappar på!
Du säger: -Komme, den der vill»;
O, må vi alla lyssna till
Det ordet, och allt mer förstå
Din nåd emot oss små!
Ihärdighet.
»/JØ’et tjenar ingenting till att försöka. Jag
’*’* kan det inte, och jag bryr mig inte
om det!» utropade lilla Jenny och slog igen
skrifboken, s,köt undan bläckhornet och
satte sig med armarne i kors och blickade
ut genom fönstret. »Att skrifva af hela
den långa sången, tio, tjugu, trettio rader,
det tar ett par sidor i min bok och
hvilken tid sedan! Jag begriper inte hvarför
vår lärarinna skulle hitta på detta i dag.»
»Nej, se på John derborta vid
ladugården! Hvilken stor vedhög! Han hugger
som om det gälde lifvet. Kan han
verkligen tro, att han skall hinna hugga upp
den veden i dag», fortsatte hon efter en
stund.
»Han tänker: ’ett träd i sender’, och så
blir den stora vedhögen slut fortare än han
tror», inföll Jennys moder, som satt i
rummet bredvid och hörde sin lilla dotters ord.
»Månne icke någon annan borde tänka
på samma sätt», fortfor bon, »En rad i
sender och lexan vore snart skrifven! Se
på John och följ hans exempel.»
’ Jennys händer lågo fortfarande
overksamma, under det hennes blickar ifrigt
följde John. Han fortfor oafbrutet med
att arbeta och den ena vedhögen växte
stadigt under det den andra förminskades.
• »Jag tror verkligen att John är
förståndigare än jag», sade hon slutligen och
öppnade åter skrifboken. »Hade jag hållit på
med min lexa, som han med sin ved, så
hade jag redan haft den färdig.»
Uppmuntrad af ljudet från de stadiga
huggen med Johns yxa började Jenny på
nytt, och utan att hvarken räkna raderna
eller tänka på huru långt det skrifna skulle
blifva, fortsatte hon blott rad efter rad och
hade, långt innan John slutat sitt
morgonarbete, fullbordat sin lexa.
Ihärdighet är en god sak; genom den
har mången kommit långt. Genom att •
taga ett steg i sender hinna vi lång väg;
genom att lära en rad i sender lära vi en
svår lexa och genom att taga vara på de
små stunderna och icke låta tiden gå oss
ur händerna hinna vi med allt hvad vi
skola göra.
El t steg i sender, och vi nå
Vårt mål omsider då!
Ett steg i sender med vår Gud,
I lydnad för hans bud!
—–––––-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
