Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Por det nya aret.
En nyårshälsning till de unga
af
H. u.
vad månne det skall blifva
, af detta barn frågar man
sig ofta, då ett litet barn
kommit till världen. Det
kan blifva så mycket af
ett litet barn. Det kan
blifva rikt, och det kan
blifva fattigt. Det kan
växa upp till glädje och lycka, eller det
kan blifva till sorg och olycka. Men det
finnes ännu en olikhet mellan barn som
växa upp, och det är den viktigaste. Det
ena blifver ett älskligt Guds barn, hvars
lif blir till välsignelse, och det andra
blifver en stackars dålig människa, hvars hela
lif blir förfeladt.
Hvad skall det nu blifva af det lilla
barnet, år 1895? Det är visserligen ännu
mycket spädt, men det växer fort, och till
nästa nyår är det gammalt, utlefvadt och
färdigt att grafläggas, såsom 1894 nu är.
Men hvad månne det då har fört med sig?
Ja, hvad skall det blifva af detta barn?
Af stor betydelse är det för oss en hvar.
Skall det blifva ett rikt eller ett fattigt år
för oss? Ett lyckligt eller olyckligt, ett
gladt eller ett bedröfligt år? Vi önska ju
hvarandra alltid ett godt nytt år. Men
låtom oss väl beakta, att det finnes något
ännu mycket viktigare, och det är att det
nya året blir oss till välsignelse.
Ett år kan vara rikt på lycka och glädje
och likväl egentligen vara ett forspildt år.
Det var en gång ett lyckligt äkta par,
som ägde allt hvad denna värld har att
bjuda, men de hade inga barn. Slutligen
fingo de en son. Alla deras vänner och
bekanta prisade deras lycka, men då prästen
skulle döpa barnet, sade han allvarligt:
»Gud gifve att detta barn måtte blifva er
till välsignelse!»
Gossen växte upp, men vännernas
välönskningar till trots, bragte han sorg och
vanära öfver sina föräldrar. De hjärtan, som
glädje och lycka icke hade förmått öppna
för Guds kärlek, ödmjukade sig dock nu
under denna bittra sorg. Genom nöden
drogos fadren och modren till Herren Jesus,
och de fingo till slut äfven den glädjen att
se sitt sorgebarn vända sig till Gud, finna
nåd och blifva en ny människa.
Sålunda blef detta barn dem i sanning
till välsignelse. Det är denna välsignelse
vi vilja önska att det nya året måtte få
bringa alla våra läsare. Det kan väl
knappast för oss alla blifva ljust och gladt i
timlig bemärkelse. Men den rätta, sanna,
förblifvande glädjen kan det få skänka oss
alla, om vi, som redan hafva lärt känna
Herren Jesus såsom vår Frälsare, därunder
låta oss föras närmare honom, och de som
ännu icke känna honom, därunder lära
göra detta.
Då skall detta nya år i sanning blifva
oss till välsignelse; och då skola vi vid
dess slut lika innerligt kunna tacka för
allt hvad det medfört, som vi nu vid dess
början bedja vår himmelske Fader, att allt
hvad därunder skall komma att hända oss
måtte få blifva till välsignelse!
Gif, o Jesu! fröjd och lycka:
Ett nytt år går åter in.
Värdes ock på nytt intrycka
I mitt hjärta viljan din.
Gif att själen ren och from,
Blir på nytt din egendom.
Ny välsignelse och gamman
Skänk af nåd oss allesamman!
-——
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
