Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fröken Axners söndagsskolklass.
»fvfvilken lofvande klass! Hvilka snälla,
f’ä’4 begåfvade flickor!» sade hvar och en,
7 o ’ som såg fröken Axners
söndagsskolklass. Både pastor Hasting och
föreståndaren för söndagsskolan sade det samma, och
de främmande, som emellanåt kommo för
att höra på, lämnade sällan rummet utan
att yttra några berömmande ord öfver den
uppmärksamhet och det välförhållande för
öfrigt, som tycktes utmärka denna klass.
Vanligen tillade de och det med skäl, att
lärarinnan äfven syntes väl fylla sin plats.
Ja, fröken Axner var utan tvifvel en
begåfvad och i alla afseenden lämplig
lärarinna och hennes undervisning var så väl
förberedd och öfvertänkt, att flickorna alltid
erhöllo nya ämnen för tankar och fördes
att se texten från någon ny sida, huru
omsorgsfullt de än på förhand sökt sätta sig
in uti den.
En söndag genomgick fröken Axner
texten något hastigare än vanligt, emedan hon
hade något särskildt att säga sin klass.
»Flickor», sade hon, »pastor Hasting talar
för ungdom i kyrkan i afton, och jng hoppas
att ni alla vilja gå dit och att livad som
där kommer att talas måtte få blifva till
stor välsignelse för en hvar af eder.»
Föreståndarens klocka kallade i
detsamma till uppbrott och fröken Axner hann
endast tillägga, att hon önskade, att hela
klassen, som utgjordes af endast fem flickor,
skulle sitta tillsammans, då hon äfven själf
ville vara med dem.
Pastor Hasting såg med tillfredsställelse
den odelade uppmärksamhet, hvarmed
åtminstone sex af åhörame denna afton följde
hans föredrag. Han läste liknelsen om
så-ningsmannen och Herren Jesu tolkning däraf
och tog därefter till text Luk. 8: 40. »Och
det begaf sig, att då Jesus kom tillbaka,
mottog folket honom, ty alla väntade på
honom.»
Han berättade om de underverk Herren
Jesus hade gjort och de nådefulla ord han
hade talat och visade huru Kristi erbjudande
af barmhärtighet gäller alla, samt huru vi
likt folket i den anförda versen böra stå
färdiga och väntande att mottaga honom,
så mycket mer som vi framför folket på
den tiden hafva förmånen att veta att fräls-
ningen redan är fullbordad och att Jesus
själf står väntande oss.
Det var en enkel evangelisk inbjudning
och föregången och uppburen af varm,
innerlig bön förfelade den icke att göra djupt
intryck. Många af de unga åhörarne syntes
kraftigt berörda och bland dessa särskildt
fröken Axners söndagsskolklass.
Pastor Hasting, som efter föredragets
slut talade med fröken Axner, yttrade några
ord om glädjen af att själf få se frukt af
sitt arbete, hvilket dock, tillade han,
»framför allt bör mana till tacksamhet mot Gud,
som ensam förmår gifva kraft och växt åt
det utsådda ordet».
Fru Hasting, som ej kunnat lämna
hemmet i följd af ett af sina barns sjukdom,
fick genom sin man höra talas om mötet.
»Huru stort», tillade mannen, »om dessa
fem unga begåfvade flickor verkligen skulle
ställa sig helt på Herrens sida.»
»Ja®, svarade hans hustru tankfullt, »men
de äro alla så olika till sina karakterer, —
välan, tiden skall visa det. Dora S. har
snabb uppfattning och förstår äfven att på
ett visst sätt tillgodogöra sig hvad hon hör —
men hon är icke hälften så djup som Laura
A. Maud R. har, som du nog märkt, ett
mycket stolt sinne. Fanny B. är ovanligt
samvetsgrann och plikttrogen, under det
lilla Lena C. är den älskligaste, men på
samma gång den mest osjälfständiga och
lättledda lilla varelse jag någonsin sett. De
skulle dock alla, hvar på sin plats, kunna
verka mycket för sin Frälsare, om de blott
på allvar ville lämna sig åt honom.»
Flera ungdomsmöten höllos i följd och
de fem unga flickorna syntes regelbundet
på alla. Det såg verkligen ut, som om de
på allvar lämnat sig åt Herren.
Lilla Lena C. var den första, som började
saknas på sin plats i söndagsskolan och
kyrkan. Då hon tillfrågades om orsaken
därtill, skakade hon blott på hufvudet’ och
svarade leende: »Jag har för tillfallet icke
tid att gå på några möten, men kommer
väl åter lite längre fram.»
Fru Hasting suckade och upprepade
sakta: »’Dessa äro de vid vägen: där ordet
varder sådt, och när de hafva hört ordet,
strax kommer satan och tager bort ordet,
som blifvit sådt i deras hjärtan’! Stackars
lilla Lena, jag fruktar hon är en af dessa.
Har hon blott en gång upphört att gå och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
