Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jakobs ärr.
Set finnes få gossar, som ej hafva något
ärr, större eller mindre, ådraget
genom någon olyckshändelse.
Theodor t. ex. har ett ärr i pannan,
som han ådrog sig då han såsom helt liten
en gång stötte hufvudet mot spiselkanten.
Albert har ett ärr på foten, sedan han en
gång högg yxan i denna i stället för i
ved-kubben, såsom han hade för afsikt. Frank
har ett ärr på axeln till minne af en af
hans farfars hästar, som där bet honom,
då han en gång skulle göra sig viktig och
hjälpa kusken att spänna ifrån, och jag
skulle kunna nämna ännu flera gossar som
jag känner med ärr; men Jakob Wests ärr
iir icke ett sådant där vanligt, synligt ärr
utan ett vida värre.
Jakob har nyss fyllt sexton år och är
sedan halfannat år anställd vid
järnvägsstationen i X ...
Det är flera järnvägar, som mötas vid
X. och det finnes knappast någon inom
hela det lilla samhället, som icke själf är
eller har någon af sina närmaste, far eller
man eller bror, på ett eller annat sätt
anställd vid järnvägen.
Sista veckan blef en af stationskarlame
på platsen öfverkörd och så illa skadad, att
han dog straxt efter ankomsten till
sjukhuset, dit han genast fördes.
Olyckshändelser förekomma naturligtvis ganska ofta vid
en järnvägsstation, så stor som denna, men
lyckligtvis sällan med dödlig utgång.
ph Jakob och några andra dagen efter
den sista olyckan stodo samtalande om den
stackars dödade mannen, anmärkte en af
passagerarne på det tåg, som just då stod
inne, och som händelsevis blifvit åhörare
till deras samtal, att det väl knappast fanns
någon i järnvägens tjänst, som icke blifvit
på ett eller annat sätt skadad eller bar
något ärr.
Jakob svarade, att fastän han, alltsedan
han var så pass stor att han kunde gå, hjälpt
sin far i hans tjänst och nu själf varit
anställd vid järnvägen öfver ett år, så hade
han aldrig ådragit sig så mycket som en
skråma en gång och för att ytterligare
bekräfta sanningen häraf tillade han några
ord, som framkallade ett sorgset uttryck på
den resandes ansikte. Jakob hade nämligen
på senare tider börjat begagna svordomar,
då han ville visa sig riktigt manhaftig och
viktig.
Jakobs moder hade noga vakat öfver sin
son och så länge han stod under hennes
tillsyn aldrig tillåtit honom att svära eller
missbruka Guds namn. Det sista året tyckte
han sig dock hafva växt ifrån en sådan
tillsyn och i stället, sorgligt att säga, slutit sig
till dåliga kamrater, hvilkas ord och vanor
han småningom börjat taga efter, utan att
rätt veta af det.
»Jo, unge man», svarade den resande
allvarligt, »äfven ni har lidit skada och bär
ett fult ärr.»
Jakob bedyrade med en ny ed, att han
icke hade ett enda ärr. Han var
fullkomligt viss därpå och till ytterligare bekräftelse
gick åter en grof ed öfver hans läppar.
»Unge vän», sade den okände och såg
honom allvarligt och kärleksfullt in i
ögonen, »ni har lidit skada till er själ. Hvarje
svordom som går öfver edra läppar
efterlämnar ett fult ärr.» — —
* *
•
Men det är icke endast gossar, som hafva
ärr; det finnes äfven många flickor, som
ådragit sig sådana. För icke länge sedan
hördes en äldre kvinna beklaga sig öfver, att
hon ännu i sitt sinne bar ärr efter
läsningen af en dålig bok, som hon såsom flicka
kommit öfver eller fått låna af en kamrat,
jag minnes ej rätt hvilket.
Unga vänner, orenen icke edra läppar
med att svära eller att missbruka Guds
nämn, ty, utom de ärr detta efterlämnar,
skall det ock, enligt Guds eget ord,
medföra sitt straff. Akten eder för den smitta
som läsningen af en dålig bok medför.
Liten på hvad en äldre vän säger och vänten
icke, till dess I af egen erfarenhet kunnen
bekräfta sanningen af dessa ord — då skall
det kanske vara för sent.
r. i.
–––––-
Eosa
eller
En liten flickas växlande öden.
Af förf. till »Det gamla positivet» m. fl.
(Fri afreriittninf.)
(Forts. fr. n:r 8.)
Snart voro alla stolarna upptagna, och efter
afsjungandet af en psalmvers liöll broder
^Vesterdal ett kort föredrag öfver de välbekanta orden
i Es. 1: 18, bevisande sina åhörare, att då man
för att inkomma i himlen, måste vara
fullkomligt ren, hvarenda en bland dem i sitt naturliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
