Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En schweizisk predikant, med hvilken
Giovanni blef bekant, intalade honom ofta
mod och tröst och gaf honom slutligen det
rådet att börja en slags friskola i sin
bostad, för att lära sina stackars okunniga
landsmän att själfva kunna läsa Guds ord.
Därigenom skulle han ännu säkrare kunna
vinna deras hjärtan för Gud.
Med frimodighet och förtröstan på Guds
hjälp grep Giovanni verket an. Först
in-funno sig många, men småningom
aftrop-pade den ene efter den andre. Ovana vid
själsarbete och trötta efter dagens arbete
af-skräcktes de snart. Några höllo dock ut och
dessa fingo såsom lön för sin ihållighet ett
nytt testamente, hvartill en gudfruktig kvinna
lämnade medel.
Att Giovanni genom denna verksamhet
gjorde sina landsmän äfven i rent praktiskt
afseende större nytta än de först anat,
visade sig snart. »Söken först efter Guds
rike och hans rättfärdighet, så skall allt
detta därjämte tillfalla eder», är en sanning
som står fast för alla tider. De arbetare,
som af Giovanni lärt sig att läsa och skrifva,
blefvo ofta för deras kunskapers skull tagna
till förmän för sina okunniga landsmän,
hvarförutom de äfven visste att bättre reda
sig mot de bedrägerier, som samvetslösa
byggmästare ofta icke skydde att öfva gent
emot de stackars främmande arbetame.
Hvilken glädje dessutom att nu själfva kunna
skrifva till de hemmavarande och läsa de
meddelanden som dessa sände.
På hvilka enkla vägar vi ofta kunna
bevisa våra medmänniskor kärlekstjänster!
Genom kärleken till Herren och hans heliga
ord hade Giovanni fått blifva till ovärderlig
nytta för sina landsmän i ett främmande
land.
Att hjälpa dem i andliga ting var och
förblef dock hufvudmålet i alla hans
sträf-vanden. Gud gaf honom nåd att med allt
större klarhet och öfvertygelse bringa dem
de himmelska sanningarne, och Gud allena
känner alla de själar, som genom Giovannis
enkla vittnesbörd om frälsningen genom Jesus
blefvo vunna för Honom.
Sommaren var varm och torr och
arbetet skred raskt framåt. Hösten kom med
sina korta dagar och långa nätter och
påminde de italienske arbetarne, att nu var
tiden inne för dem att återvända hem.
Under de första dngarne af November bröt
Giovanni upp. Huru ofta hade han icke
längtat efter denna dag och fröjdat sig öfver
den arbetsförtjänst han kunnat aflägga och
nu skulle medföra till det torftiga hemmet
och sina kära där.
Vandringen öfver bergen sedan
snöstor-mame redan börjat rasa var förenad med
lika stora svårigheter som faror, men
Giovanni visste nu hvar han skulle hämta kraft
så väl som skydd, och då han slutligen en
dag nådde hemmet syntes återseendets glädje
större än någonsin förr. I glädjebägaren
blandades dock en bitter droppe. Hans
hustru hade nämligen en dag under hösten
gått till staden med en säck kastanjer för
att sälja. Vägen gick öfver en brant
bergsluttning, säcken var tung, hon halkade,
föll och bröt i fallet ena armen. Då ingen
läkarehjälp funnits att tillgå hade armen
fått vara och så småningom blifvit så godt
som obrukbar. Den hängde nu slappt
utmed sidan och var ofta till större hinder
än till hjälp. Detta var ett hårdt slag för
stackars Giovanni. Herren hade dock så
rikligen välsignat hans arbetsförtjänst under
den gångna sommaren, att hvad han
medförde hem var tillräckligt att fylla alla
be-hof för den kommande vintern. Han köpte
en get och som det blifvit mycket hö och
kastanjeskörden slagit väl ut, såg han med
godt hopp framtiden an.
Under de långa vinterkvällarna hade
fadern mycket att berätta. Han talade om
branden i Glarus, om den underbart
till-skickade hjälpen, om seder och bruk i det
främmande landet, om färden öfver bergen
och de faror han utstått, men det viktigaste
var och förblef dock historien om huru han
påträffat bibeln. Om och om igen måste
han berätta detta. Granname och äfven
längre bort boende kommo för att med egna
ögon se den märkvärdiga boken och höra
berättas huru den blifvit funnen, j»
Ofta ville de då äfven höra något af
dess innehåll och Giovanni var aldrig sen
att uppfylla denna önskan. På det sättet
fick han månget osökt tillfälle att för det
stackars okunniga folket framhålla
evangelium. De funno ock hvad Giovanni läste
ur den heliga boken vida lättfattligare och
deras hjärtan tilltalande än den latinska
mässan, hvaraf de begrepo litet eller intet.
Intet under då att Giovannis stuga nästan
hvarje afton fylldes af frälsningssökande
själar.
En dag klappade på dörren en gäst, som
Giovanni länge väntade. Det var den
katolske prästen. Utan vidare omsvep begärde
han få se den omtalade boken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
